Folke Andersson – Änglarnas återkomst

Av | Publicerad 2012-05-02 | Lämna kommentar

Han behöver knappast någon presentation för Sveriges whiskyfantaster. Eller konjaksfrälsta. Eller spritkonnässörer överhuvudtaget. Läsare av denna tidning känner honom som återkommande skribent med svar på det mesta om whisky.

Som före detta Master Blender på Vin & Sprit stod Folke Andersson också bakom succéer som Black Ribbon, Grönstedts och på senare tid Latitude 55. Men, det är framförallt med PNA – Part Nan Angelen, eller Änglarnas Andel, han skrev in sig i whiskyälskarnas hjärtan; en kärleksfullt framtagen serie maltwhisky från de bästa fat man kunde uppbringa, i vackert formgivna flaskor. När serien gavs ut, mellan 1998 och 2005, kom det nya buteljeringar ett par gånger om året, och de små upplagorna sålde slut tämligen omgående.

 

Vin & Sprit genomgick stora förändringar då EU-medlemsskapet luckrade upp monopolet på importörsidan. Man ville visa konsumenterna att man kunde göra kvalitativa, udda buteljeringar av konjak och whisky, och PNA-serien blev deras flaggskepp. 1998 kom den första buteljen som var en blended malt. Baserad på fem olika Speyside-destillerier innehöll den maltwhisky med ett spann på 14 till 22 års ålder. Under åren kom 11 tappningar, och idag betingar flaskorna höga priser när de väl dyker upp på auktioner. Både Banff 1975 och Glenugie 1973 rankas som några av världens bästa buteljeringar bland »fansen«. När en hel kollektion PNA såldes på Systembolagets whiskyauktion häromåret – signerade av Folke – var det föga förvånande att den blev en av omgångens dyraste samlingar.

I slutet av förra året började så rykten att surra, och till sist kunde de bekräftas: Part Nan Angelen-serien återuppstår med Folke Andersson bakom rodret än en gång. När vår glädjeyra lagt sig så pass att vi kunde formulera hela ord och enstaka meningar ringde vi upp Folke för att höra vad som är i görningen.

Det här är ju minst sagt efterlängtat! Hur kommer det sig att ni drog igång serien igen?
– Jag drog igång det här med Pye Palm och Jesper Gustafson från Engelholm Whisky Circle, och tanken har ju funnits där ett bra tag. Tidigare hade jag inte tid, men när jag gick i pension dök möjligheten upp. Sedan var det ju också varumärket – att det blev tillgängligt. När Vin & Sprit lade ner serien 2004 tappade de ju sedermera ägandet av varumärket, och vi ville ju gärna ha PNA som namn. Vi har bildat ett nytt bolag som heter Magni Spirits, och distribuerar våra buteljer genom Philipson & Söderberg.

Första livstecknet från er blir en Glen Scotia som släpptes första mars?
– Ja, det stämmer. Den är från 1991, och består av en blandning av tre bourbon-hogsheads på 250 liter och en sherry-butt om 400 liter. Alla fyra faten kommer från samma destillation. Genom gamla kontakter från mitt jobb, men även kontakter som Pye sitter på, har vi lyckats få tag i de här faten. Vi tappade upp 2006 buteljer, men i slutändan blev det faktiskt fler! Några flaskor blev över utan etikett och utan nummer, eftersom vi fick dåliga uppgifter från företaget hur mycket whisky som fanns i faten. När vi fick sherry-butten innehöll den mer än vi hade räknat med, men det påverkade ju inte kvalitén negativt, snarare tvärtom.

Fanns det någon tanke med Glen Scotia som första tappning?
– Ja, det gjorde faktiskt det. Vi hade den framme redan till hösten 2004, men då hade det bytts lite chefer på Vin & Sprit som inte tyckte att man tjänade tillräckligt med pengar på den serien. Då stoppade man produktionen och faten vi hade för att buteljera såldes tillbaks till Skottland. Om du minns »whiskyboken« (en samling miniatyrflaskor framtaget av Vin & Sprit 2004) så hann vi faktiskt inkludera en Glen Scotia 1991 i den, men vi fick ett nej när vi skulle släppa den stora flaskan. Så det var lite kul att hitta och plocka upp den som första release till slut. Och jag kan säga att den tappning vi nu ger ut är faktiskt en hel del bättre än sist. Då hade vi bara bourbonfat – inget fel i det, jag börjar bli mer och mer bourbonfatälskare snarare än sherryfatsvän, det går i perioder – men den här har en helt annan balans med sherryfatet. Vi fortsätter där vi slutade.

Glen Scotia har ju ett lite skamfilat rykte…
– I allra högsta grad! Det handlar till stor del om hur man behandlat destilleriet med öppning och stängning om vartannat, och ägarbyten över åren. Nu verkar det som de repar sig lite grann men ägarna är ju inget stort företag, så förhoppningsvis blir det bra. Jag känner ju inte jättemycket för de stora husen och deras mest kända produkter – och de är ju inte så lätta att komma över nuförtiden heller. För mig ligger tjusningen snarare i att överraska med pärlor från de mindre kända destillerierna, och säga att »se inte ned på de här«. Det handlar om att få folk att vidga vyerna. Men för mig är det viktigare vad det är i flaskan än vad som står på etiketten.

Vilka destillerier upplever du som missförstådda?
– Det finns ju några som har väldigt bra saker, som inte ansetts vara »fina« i sig… Glenkeith, Strathisla. Det finns mycket bra att finna hos Clynelish och Teaninich – nu har jag ju haft en Teaninich i PNA-serien, även om jag inte fick kalla den för det (den såldes som Northern Highlands). Man kan plocka bra fat överallt! I princip, om man har tur, kan man finna bra fat från vilket destilleri som helst. Idag är alla väldigt måna om vad det är för fat de har och de har väldigt strikta kontroller. För tjugo år sedan var det inte så, man tog de fat som stod till buds. Ibland var det fat som inte var bra, ibland var det fat som gav helt fantastiska resultat.

Den vackra formgivningen var ju en stor del av buteljerna… vad kan vi förvänta oss där?
– Det är samma nu. Samma etikett, samma flaska. Flaskan är egentligen inte en whiskyflaska, utan en konjaksflaska. Det är en stilig butelj tycker vi, så vi behöll den.

Till sist: vad kan vi vänta oss härnäst?
– Tanken är att vi ska kunna släppa två tappningar om året – en på våren och en på hösten. Vi jobbar för fullt och är nästan klara med höstens buteljering. Man ska ju inte säga för mycket innan vi är helt klara, så vilket innehåll det blir låter jag vara osagt än så länge!
Oavsett vad Folke och Magni Spirits har för ess i rockärmen kan man räkna med att intresset från whisky-sverige kommer vara stort. Vi ses i kön!

Fakta Folke

Namn: Folke Andersson.
Yrke: Pensionerad men aktiv Master Blender.
Utbildning: Byggnadsingenjör
Anställdes på Vin & Sprit 1974.
Flyttade fyra år senare in i »Blending-rummet«.
Resten, som man säger, är historia.

Part nan Angelens Glen Scotia hos Systembolaget.

Etiketter: , , , , ,

Prenumerera på Allt om Whisky | Köp tidigare utgåvor

Tyck till

  • Välkommen

    Det här är tidningen Allt om whisky på webben. Vi ger dig allt du behöver veta om whisky och öl. Här bjuder vi på information och nyheter och låter dig prenumerera enkelt och snabbt.

  • Aktuellt nummer

    Senaste numret av Allt om Whisky
  • Från tidningen

    Allt om Whiskys spellistor Allt om Whiskys korssord
  • Whisky, öl och mat

  • Missat något nummer?

    Gamla nummer av Allt om Whisky
  • Citera oss gärna

    Creative Commons License
    Detta verk är licensierat under en Creative Commons-Licens.