Gotland Whisky – I flaska eller laup?


Det har varit förvånande tyst om whiskyn från den stora kalkstensön i öster tills alldeles nyligen. Här har verkligen inte slagits på stora trumman. Inte bjudits in till pressträffar eller marknadsförts fat för avhämtning i en avlägsen framtid. Trots en lång tradition av militärt hemlighetsmakeri på ön kan detta, helt oavsiktligt, uppfattas som Kalkatras mest välbevarade hemlighet.

Tanken är väl inte att whiskyn som produceras här på Gotland bara ska gå till närmast sörjande?
– Njae, svarar Anders Stumle, VD och en av grundarna av Gotland Whisky, men vi har ju inte haft så mycket att prata om tidigare.
Ett ganska typiskt svar för den som är mer van vid att göra, än att prata om vad som komma skall.

Trots att företaget grundades redan 2004 dröjde det till 2012 innan de handknackade pannorna från Skottland kom på plats. Och platsen, det blev Roma sockerbruks gamla industrilokaler från sent 1800-tal. Med hjälp av Harry Cockburn, före detta teknisk chef på Bowmore, destillerades de första dropparna i maj samma år. Lokalpressen var naturligtvis närvarande och rapporterade från den stora tilldragelsen.

VD Anders Stumle och Harry Cockburn, före detta teknisk chef vid Bowmore, är som synes mycket nöjda med sitt samarbete.

– Dagen efter tog Harry Cockburn en morgonpromenad runt ringmuren, berättar Björn Pettersson, marknadsansvarig på Gotland Whisky. Han hade keps med företagets logga på och kom inte många steg innan första personen klev fram och ville prata whisky, sedan fortsatte det bara. Den morgonpromenaden tog Harry många timmar att avsluta på grund av alla nyfikna som ville byta ett par ord.

De följande månaderna skruvades receptet till råspriten till och i december samma år började de första faten att fyllas. Stora som små lades de på sin plats i specialbyggda hyllsystem i det underjordiska lagret som tidigare fungerat som uppsamlingsplats för sockerbetor. Här trängs nu, några år senare, helt nya småfat på 96 liter av amerikansk, europeisk och gotländsk ek med före detta bourbon, Laphroig- och olorosofat på 200 och 250 liter. Lägg till det en uppsjö varianter däremellan och vi förstår att det finns att välja på för den som ska blanda whisky på Gotland framöver. Det fuktiga lagerrummet, med små stalaktiter i kalksten hängande från taket, är fullt. Nästa lagerrum är på gång att bli färdigställt inne i en av hallarna i den gamla industribyggnaden. Här har, tills alldeles nyligen, sockerbrukets stora matarvattentankar stått. Som så mycket annat av utrustning och inredning från då, har de fått stå orörda tills rummet behövdes till annat. Fortfarande finns hundratals kvadratmeter kvar att upptäcka och utnyttja. Men det får ta sin tid. Här skyndas det långsamt.

– Det bästa med de här byggnaderna är att vi kan växa succesivt och anpassa utrymmena efter behov, säger Björn.
På plats i Roma, mitt på Gotland, arbetar de två destillationspannorna i alla fall för högtryck. De har döpts till EMIL och ELSI. Oerhört fyndigt tycker vi på Allt om Whisky. Prova att spegelvända orden och du får namnet på whiskyn som produceras av destillatet: ISLE of LIME. Råvarorna till whiskyn är helt och hållet gotländska. Vattnet kommer från egen källa och har sin ovanliga hårdhetsgrad från berggrunden i kalksten. Det är ju också engelskans ord för kalksten, limestone, som har fått ge namn åt whiskyn. Det ekologiska kornet odlas på ett par av öns gårdar, Halner och Sigdes.

Trots att företaget grundades redan 2004 dröjde det till 2012 innan de handknackade pannorna från Skottland
kom på plats.

– Anledningen till att whiskyn vi producerar är ekologisk är att vi odlat ekologiskt på familjens gård Halner sedan 1993, berättar Anders Stumle. KRAV-märkningen är viktig för oss.

Det är också på den andra gården, Sigdes, i Rone på södra delen av ön, som mälteriet är anlagt. I en helt egendesignad anläggning gjord för, relativt sett, små mängder korn åt gången mältas kornet och delar av det röks med torv från – håll i er – Gotland. Faktiskt skulle ön kunna vara helt avskuren från omvärlden och ändå ha tillgång till whisky.

Fram till nu har den dominerande kornsorten i odlingarna varit kommersiellt vanliga Propino men nu byts den sakta men säkert ut mot sorter mer lämpade för ekologisk odling. Skiftningar i odlingsåren ger korn med olika proportion mellan skal och kärna. Stora kärnor ger mycket stärkelse gentemot skalmängden och omvänt. Därav följer logiskt att alkoholhalt, doft och smak i det som destilleriet väljer att kalla fulölen, och därmed även destillatet, varierar för varje år. Hårdraget skulle man i viss mån kunna tala om årgångssprit med skiftande egenskaper.
Om Stumle och kompani tidigare »inte haft så mycket att prata om« så har de det nu. Inte mindre än tre olika färdiga whiskies på mindre än ett år faktiskt. I december 2016 släpptes första buteljeringen, Shareholders Edition 2016, på 47 procents alkoholhalt.

– Det var riktigt trevligt på systembolaget i Visby den dagen, med en särskild disk för aktieägarna som blivit tilldelade flaskor, myser Anders vid minnet.

Av de fåtal lyckliga, utanför kretsen av aktieägare, som fick möjlighet att prova höjdes whiskyn till skyarna, »mycket bra för sin unga ålder« och »jag är imponerad« utropade svenska whiskykonnässörer. Rondören, frukten och komplexiteten berömdes. Tonerna sattes av stora ex-bourbonfat i kombination med 96-liters nya fat av amerikansk ek med olika rostning.
Bara ett par månader senare släpptes Svaide – Shareholders Edition II, också den på 47 procent. Lite stökigare, lite rökigare och med en mer utpräglad ungdomlighet. Här ingick utöver bourbon och amerikanska ekfat även ett par av de tidigt fyllda faten från Laphroig. Även denna whisky uppskattades av många men den lite spretiga framtoningen gjorde den mindre tillgänglig än föregångaren. Fortfarande hade ingen whisky nått allmänheten men det var bara en tidsfråga.

I augusti 2017 släpptes 11 500 flaskor på bolaget av det som skulle komma att bli destilleriets första offentliga släpp. Isle of Lime – Roma buteljerades på 50,1 procent. Till den redan ganska digra listan av fattyper adderades denna gång även ett par olorosofat. Whiskyn hade ytterligare ett nytt uttryck med en återhållsamhet och kryddighet som inte funnits i de två första. Laphroigfatens inverkan på slutprodukten är dock tydlig. Det finns ett klart släktskap mellan Svaide och Roma som inte kunde anas i upplagan från 2016. Och likheten blir ännu tydligare med några droppar vatten. Den röda tråden som löper genom alla tre är däremot den friska tonen av gråpäron. Även i den förvånansvärt mjuka och lena råspriten finns en tydlig fruktighet med drag av päron. Faktiskt för new-maken tankarna till fruktdestillat, som marc och grappa, snarare än sädesdito. Kanske är det vattnet, kanske det ekologiskt odlade kornet eller varför inte det speciellt framtagna receptet och pannorna Emil och Elsi. Troligast är nog ändå det holistiska tankesättet att summan är större än delarna.

Blev du sugen på att prova en ö-whisky? I skrivande stund är Roma slutsåld på Systembolaget och endast ett litet fåtal finns kvar till de restauranger, främst på Gotland, som har den på dryckesmenyn. Ett nytt släpp är dock att vänta inom en inte allt för avlägsen framtid.
Dessutom har nu för första gången erbjudandet om fatköp, begränsat till snöpligt låga antalet 80 fat inalles, gått ut till aktieägarna. Naturligtvis handlar det inte om vilka fat som helst. När en gotländsk whisky skall läggas på privatfat duger inte de vanliga måtten. Istället har det gamla gotländska rymdmåttet laup använts för faten som specialbyggs av Thorslundkagge i Sörmland. En laup, om du till äventyrs inte skulle ha koll på måttet, motsvarar 41,25 liter eller 15 ¾ kannor. Så hur vill du ha din whisky – i flaska eller laup?

Allt om Whiskys nyhetsredaktion sammanställer nyheter och annat läsvärt om whisky och öl. Har du något bra nyhetstips? Maila till info@tastynews.se så kanske vi publicerar ditt tips!