Test: Whisky från fyra länder

Irland, Skottland, Holland och England – här ett stort test där vi gör nedslag hos whisky-destillerier runt om i Europa. Fem i Skottland, varav tre på Isle of Islay, ett i Campeltown och ett i The Highlands. Två på Irland och ett destilleri var i England och Holland. Lite oväntat är det Holland som intar förstaplatsen – och det faktiskt med två whiskies.

Irland

Jack Ryan (Cooley) Single Malt Whiskey, 12 YO

Styrka: 46 %
Pris: 749 kr
Doft: En typisk irländare, åtminstone vad whiskeystilen anbelangar. Mild maltdriven doft, med inslag av Bassetts svarta-vinbärsvingummi. Inte en tillstymmelse till torvighet eller rök. Med en stund i glaset dyker en mjukare toffee-ton upp, och bourbonvaniljen börjar bli tydligare. Med ytterligare några minuters väntan blir det rena Marabou mjölkchokladfesten i tulpanglaset. Några droppar vatten öppnar upp ett lite jordigare tonläge.

Smak: Oljigt mjuk munkänsla som initialt lurar tungan att tro att det är betydligt äldre whiskey vi har att göra med. Fruktiga smaker med mörka bär i förgrunden, som man så ofta hittar i whiskey från den gröna ön och en tämligen kort eftersmak som drar lite åt ett kryddigare håll – kan det vara lakritsrot vi hittar här?

Summering: Relativt kort och enkel eftersmak men bestämd i karaktären. Som en kortare AC/DC-dänga. Irländsk whiskey vinner ofta på sitt mjuka anslag, men kan bli anonym gentemot andra irländska whiskies. Jack Ryan 12 yo är angenäm, men något generisk i sitt grepp.
Betyg: 7/10

Jack Ryan (Cooley), Single Malt Whiskey 15 yo

Styrka: 46 %
Pris: 999 kr
Doft: Där tolvåringen lagrats på bourbonfat har storebror fått dansa ett varv med oloroso-sherryfat, vilket ger ett direkt avtryck i en distinkt karaktär. Krossa orostade cashewnötter, släng i ett par russin och blanda med bourbonlagrad whiskey, och du är nära resultatet här. Nyslaget hö, rostat bröd och en mer höstmogen fruktton präglar doften här.

Smak: Olorosofaten får ta ett steg tillbaka och släppa fram bourbonvaniljen på smaken. Först efter ett par sekunder torkar munnen upp av bekanta tanniner, och de tydligare mörka russin- och nöttonerna från sherrylagring tittar fram. Kryddig pepprighet man annars skulle plockat i en omältad irländsk malt kommer in på eftersmaken, som hänger kvar något längre än 12-åringen.

Summering: Något mer komplex karaktär, vilket inte på något sätt är negativt i den här typen av whiskey. Sherryfatshanteringen ramar in bourbonfaten snyggt, vågar ta mer plats och ger därigenom femtonåringen mer egen identitet. Eftersmaken hade gärna fått vara lite kaxigare, men sherryavrundningen är fin så länge den varar.
Betyg: 7,5/10

Glendalough, Grain Whiskey, 4 yo

Styrka: 42 %
Pris: 449 kr
Doft: En klassisk irländsk whiskey – här är maltbasen såväl mältad som omältad, och man hittar både korn och andra sädesslag i grunden. Huruvida det är whiskeyn eller den kortare tiden på fat som gör doften betydligt mindre än hos Jack Ryan är svårt att sia om. Dock vill den här inte riktigt ta plats vid bordet och göra väsen av sig. Bärighet och mörk frukt finns där, liksom bourbonvanilj, och – gissar jag – russin och nötighet från en dust med sherrylagring. Däremot är doften mer subtil och försiktig än hos andra irländare.

Smak: Här finns en ungdomlig kaxighet som sparkar betydligt hårdare bakut än doften vill erkänna. Om tidigare prover haft vinbärsgodis från Bassetts i doft och smak har den här hela vingumspåsen i smaken. På en gång. Stort, kaxigt och brett i tilltalet. Spännande!

Summering: En försiktig början leder in till en veritabel explosion av smaker och en relativt lång och balanserad eftersmak. En rolig whiskey, som definitivt lämnar mersmak för vad som komma skall.
Betyg: 7,5/10

Glendalough, Single Malt, 7 yo

Styrka: 46 %
Pris: 599 kr
Doft: Lika delar nyslaget hö, svarta vinbär, björnbär och regnvåt gräsmatta. En ovanligt komplex doft, som trots den unga åldern är tyngre än till exempel Jack Ryan 12. Örtiga drag med rosmarin och friskt ungdomlig vanilj slår igenom på ett angenämt vis. En stor doft för en inte alltför gammal whiskey helt enkelt. Hade den varit skotsk hade associationerna gått åt mer 10–12 årig maltwhisky.

Smak: Här slår ungdomen tillbaka – där doften var tung och välbalanserad spretar smaken betänkligt åt både ett ljusare, maltigare håll, men hintar också om tyngre fatinfluenser. Frukten gör sig påmind, men mer åt ett ljusare citrushåll än de mörka bär som doften antyder.

Summering: Om man inte störs av spretighet i sitt whiskeyglas har man en riktig vinnare här. Stor, kaxig och komplex i doften – spretig med drag av spritighet i smaken och en halvlång eftersmak som går vilse bland smaklökarna. Om det är din kopp te (eller, rättare sagt, glas whiskey) så är det bara att gratulera. Vi andra kan längta efter en mer stringent och konsekvent whiskey.
Betyg: 6,5/10

Glendalough, Single Malt Whiskey, 13 yo

Styrka: 46%
Pris: 849 kr.
Doft: Något knuten initialt, men svartvinbärstonerna går inte att ta miste om. Hur får irländsk whiskey så tydliga drag som det här? En stund i glaset öppnar förvisso upp whiskeyn, men den viskar i gemener fortfarande, snarare än låter versalerna skrika ut sitt budskap. Blött trä och tanninrikt kärva drag dyker upp nu.

Smak: Det första man slås av är vanilj, karamell och toffee. Plopp och mjölkchoklad. Först efter en stund balanseras smaken upp med rundare toner av nybryggt kaffe, russin och mörka bär. Munnen vill salivera hårt, vilket tyder på fat och tanniner som festar loss i gommen. För att vara 13 år gammal är eftersmaken relativt kort, även om en kryddig ton går upp i volym och tar över stereon efter ett par sekunder.

Summering: Snygg whiskey, men något anonym, sin ålder till trots. Definitivt mer konsekvent i sitt framförande än sjuåringen, men fortfarande inte tillräckligt distinkt för att stå på egna ben bland andra irländska whiskies.
Betyg: 7/10


Skottland

The Murray (Tullibardine) Highlands, Single Malt Whisky, 12 yo

(destillerad 2005)
Styrka: 56,3 %
Pris: 629 kr
Doft: Gräsiga toner, träfat, maltig sötma, örtiga noter som tar överhand med lite vatten. De klassiska bourbontonerna tar ett steg tillbaka med vatten och låter citrus och örter kliva fram ännu tydligare.

Smak: Med en alkoholstyrka över 55 procent blir vatten en nödvändighet, hur man än vrider och vänder på saken. I The Murrays fall känns det än mer nödvändigt, då den är spritig och bitsk i sitt originalskick, så till den grad att det är svårt att hitta några drivande toner i smaken. Ett par doser vatten gjuter olja på vågorna, och låter en fruktigare karaktär kliva fram, med fokus på citrusfrukter som mogen citron och skal, grapefrukt och ljus lime. Här finns också nyklippt gräs, och torra tanniner i eftersmaken.

Summering: När folk som har kamphundar säger ”det är ingen fara, han är snäll!”, fast han just ätit upp grannens katt, två ekorrar och en mård och morrar med dräggel i käften mot dig. The Murray är fin men kräver vatten för att tämjas någotsånär. Man litar inte på den…
Betyg: 6/10

Bunnahabhain (Gordon & MacPhail) Islay, Single Malt Whisky, 8 yo (2009)

Styrka: 60,5 %
Pris: 845 kr
Doft: På samma gång medicinal som liniment-aktig. Hela sjukhuskorridoren i en doft! Bland de bästa whiskies denna skribent provat någonsin har varit äldre Bunnor, medan några av de yngre har haft smärtsamt mycket gemensamt med färgborttagningsmedel. Den här tenderar – tyvärr – att landa i den senare kategorin. Vatten förstärker en jordig mandelton, men putsar inte riktigt upp de jobbigare aspekterna av doften i ovattnat skick.

Smak: Hårt rostade grönsaker? Övermogen frukt? Den här är svår att sätta fingret på, karaktärsmässigt, men tyvärr är det inget vidare angenämt. Smaken drar mer anonymt men skadan är någonstans ändå skedd.

Summering: Både Gordon & Macphail och Bunnahabhain kan göra fantastiska saker – säkert var för sig men också tillsammans. Tyvärr är inte den här buteljeringen en av dem.
Betyg: 4,5/10

Springbank Campbeltown, Single Malt Whisky, 18 yo

Styrka: 46 %
Pris: 1 484 kr
Doft: Springbank är onekligen ett kultdestilleri, och deras inställning att ”vi tillverkar bara så mycket whisky som vi behöver för att tjäna tillräckligt med pengar för att gå runt” förtjänar att lyftas fram i dessa maximal-vinst-för-aktieägarna-inställning vi alltsomoftast ser hos andra bolag. Den inställningen har hjälpt deras status bland whiskyvänner att bli untouchable, men man ska inte underskatta deras unika karaktär och smak i sammanhanget. Häll upp en Springbank, och du plockar den blint snudd på närsomhelst. 18-åringen är distinkt, välbalanserat rökig med drag av sälta, jord, tobak och läder. Bakom de mer jordiga dragen lurar många olika frukter, och komplexiteten är enorm. Till sist kommer fatkaraktären, som är bourbondriven.

Smak: Har du någon gång provat Springbank vet du exakt vad som syftas på när man säger ”destilleritypisk”. Här med adderade toner av fat, vilket ger mer vanilj och karamell, men lyfter samtidigt fram sältan som ingen riktigt kan påvisa varför den finns i smaken. Logiskt sett bör den inte vara där, likväl är whiskyn just påfallande salt. En whisky för X-filesfanatikerna, helt enkelt.

Summering: Eftersmaken är medellång, och med bra balans är det här en riktigt intressant skotsk whisky. Man kan säga många saker om den, men middle of the road är den definitivt INTE.
Betyg: 8/10

Bruichladdich (Gordon & Macphail) Islay, Single Malt Whisky, 23 yo (1994)

Styrka: 56,2 %
Pris: 1 995 kr
Doft: Angenämt fatdjup. Möbelpolish och mörkt trä. Frukten har fått ta ett steg tillbaka för att släppa fram kakao och mörk choklad. Ett par minuter i glaset ger mer djup och tredimensionell upplevelse. Komplext och svårt att sätta fingret på exakta upplevelser, men en snygg mix av sötma och träbeska spelar på doftsinnet.

Smak: Alkoholstyrkan till trots levererar Bruichladdichen en välbalanserat mjuk upplevelse. Det är först i eftersmaken det bränner till, och alkoholen ger sig till känna. Smakerna domineras av fatkaraktär i form av karamell och Crème Brûlée, och en tanninrik sötma som med nöd och näppe håller sig balanserad med vatten.

Summering: En snygg tappning från Islays mest aggressivt oberoende destilleri (nåja), om än inte det mest välbalanserade vi provat av äldre tappningar.
Betyg: 7,5/10

Elements of Islay CI9 (Caol Ila) Islay, Single Malt Whisky, NAS

Styrka: 51,6 %
Pris: 498 kr
Doft: Från Sukhinder Singh (legendarisk brittisk whiskyhandlare) kommer Elements of Islay som erbjuder snygga Islaywhiskies, såväl till utseende som doft och smak. Döpta efter det periodiska systemet får man gissa lite själv vilket det handlar om. CI är ju då inte så svårt att räkna ut vilket det handlar om… Här är den typiskt medicinala röken som kännetecknar destilleriets whisky allestädes närvarande, och bakom röken finns en diskret citruston man ofta hittar i just Caol Ila. På många vis är den här destilleri-typisk i doft och karaktär, både utan och med vatten i glaset.

Smak: De typiska Islay-smakerna, som blir tydliga hos Caol Ila, finns även i denna tappning. Rökighet, torv, jod, medicinala drag och sälta finns alla representerade här. Vore den här inte buteljerad på fatstyrka skulle den snudd nog kunna tas för en original-buteljering.

Summering: Här är eftersmaken lång och intensiv. Röken och de medicinala inslagen vägrar ge med sig, och whiskyn är närvarade en god stund efter det sista provet. Om det är storleken på destilleriet som ger dess stabilitet och konsekvens låter vi vara osagt, men Caol Ila är alltjämt en stabil leverantör av rökig men inte extrem Islay-whisky.
Betyg: 7/10


Holland


Zuidam Dutch Rye, Rågwhisky, NAS
Styrka: 50 %
Pris: 869 kr
Doft: Tung bourbonkaraktär med mycket fat och vaniljtoner. Bakom tränoterna skymtar mörka bär och stenfrukt. Drag av marsipan och mandelmassa lägger sig under frukten också. Hade man inte vetat ursprung skulle man aldrig gissat Holland – doften är rik och vackert komplex. Med vatten kommer salmiak och lakritsrot. Snyggt.

Smak: Här blir det fatfest – bourbonfaten spelar aggressiv hockey i munnen, och trätonerna håller sig inte helt balanserade initialt, utan det är först i eftersmaken de lugnar sig. Helhetskänslan är däremot mycket positiv. Frukten och de mörka bären kommer igen även i smaken, liksom de sötare bourbontonerna. Återigen… holländsk ryewhisky? Imponerande stark karaktär.

Summering: Dark Horse, överraskande, otippad – kär whisky har många namn. Särskilt när det kommer från landet som gav oss Edamer-ost och 2 Unlimited.
Betyg: 8,5/10

Zuidam Millstone Oloroso Sherry Cask, Single Malt Whisky, 3 yo

(2014-02-03)
Styrka: 46 %
Pris: 679 kr
Doft: Fyllig, men ung sherrykaraktär som drar åt gummi/kemiskt håll. Obalanserade, artificiella drag som inte lirar särskilt bra i glaset. Efter ett par minuter kommer kakao och chokladtoner i bakgrunden som förmildrande omständigheter, men det räcker tyvärr inte så långt. Ytterligare en stund senare kommer tydligare sherrytoner fram med romrussin och hasselnöt.

Smak: Skarpt spritig, där den unga whiskyn fortfarande sparkar tonårslikt mot alla auktoriteter. Tanninrika drag som torkar upp snabbt i munnen, men lämnar inte någon större känsla av balans och tyngd. Med vatten blir det ännu spretigare – och därmed spritigare.

Summering: Efter en tung inledning från Zuidam med rågwhiskyn blir den unga oloroso-whiskyn något av en besvikelse. Det här är helt klart en buteljering som känns prematur och hade mått bättre av ett par år till på fat.
Betyg: 4/10

Zuidam Millstone Oloroso Sherry Cask, Single Malt Whisky, 12 yo

(2000-10-16)
Styrka: 46 %
Pris: 1 069 kr
Doft: Initialt knuten och lite instängd; den här behöver lite kärlek för att blomma ut. Med ett par minuters vila öppnar den sig sakta och bjuder på blommiga drag av rosenblad, parfym och söt örtighet. Här har whiskyn fått tid att landa, och resultatet är väsensskilt från treåringen. När kvaliteten skiljer så mycket kan man fråga sig varför Zuidam väljer att buteljera så pass ung whisky, när den äldre spriten är så otroligt mycket bättre. Nötigt kaffe och romrussin tar plats efter ett par minuter. Ordningen är återställd.

Smak: Sherryfaten dominerar, och trätonerna är det första som slår till mot tungan. Fruktig sötma med mycket russin och nötter i främsta rummet. Eftersmaken är lång. Riktigt lång till och med. Det råder inga tvivel om att det är en bra sherrylagring.

Summering: Efter en vacklande start med ung whisky slår Zuidam tillbaka med besked. Så här ska en sherryslipsten dras.
Betyg: 8/10

Zuidam Millstone Peated PX Cask, Single Malt Whisky, 6 yo

(2010-10-19)
Styrka: 46 %
Pris: 679 kr
Doft: Tydliga sherrydrag som följs av apelsinmarmelad och christmas cake initialt. Även märkliga drag av överkokta grönsaker ett ögonblick. Röken håller sig i schack och får aldrig chans att ta över spelplanen, vilket är snyggt. De flesta ”nya världen”-whiskies dras med en total avsaknad av återhållsamhet när de väl ska in i rökighetens domäner.

Smak: Rostade nötter brottas med kakao och ren choklad, syrlig apelsinmarmelad och citrusfrukt. Rökigheten som utlovas lyser med sin frånvaro, vilket ger frukten och citrusen större spelrum.

Summering: Om du tillhör dem som ägnar tiden åt att räkna PPM och tävla i rökighet är det här inte din whisky, namnet till trots. Vi andra uppskattar en snyggt balanserad holländsk sherrylagring.
Betyg: 8/10

Zuidam Millstone Peated PX CaskSingle Malt Whisky, 6 yo

(2010-10-13)
Styrka: 46 %
Pris: 898 kr
Doft: Det man slås av först är att grönsakerna är borta här. De sex dagarna mellan förra flaskan och denna har omöjligen kunnat ha någon egentlig inverkan, utan de skillnader man hittar handlar helt om faten. Även här är röken mer en subtil bi-effekt snarare än huvudrollsinnehavare, och sherrytonerna är snyggt uppbyggda runt russin, nötter och kakao. Helhetsintrycket är något mer sofistikerat och dovt än förra provet.
Smak: Samma initiala nötighet och kakaodrag här, men också en spritighet som inte var lika tydlig tidigare. När den största vågen av styrka lagt sig vilar eftersmaken i sötma (farinsocker?) och lätt rökighet. En större komplexitet som bjuder på flera lager av sherrytoner här. En hint av espresso mot slutet.

Summering: En riktigt snygg PX-buteljering som håller röken i schack. Hollands sak är onekligen vår – och resten av whiskyvärldens.
Betyg: 8,5/10


England

St. Georges Distillery – The English Original Single Malt Whisky (NAS)

Styrka: 43%
Pris: 589 kr
Doft: Äpplen, calvados, karameller med äppelsmak, piggelin och tutti-frutti – det är vad som möter näsan vid en första doft. Inte illa, vill säga. Spännande och annorlunda karaktär, som tacksamt nog inte försöker vara faux-skotsk. Vanilj och marsipan tar vid efter en halv minut, och sedan tar chokladfesten vid.

Smak: Marsipan, svarta vinbär och vanilj möter trätoner. Piggelindrag och Zoo-tabletter därtill. Komplex, utan att bli avgrundsdjup. Skulle den hällts upp blint hade man lätt associerat åt calvados-hållet. ”Värdshuswhisky”, som panel-räven Jerker Josefsson uttrycker saken.

Summering: En rolig, lite annorlunda whisky som också visar på de enorma framsteg St. Georges Distillery gjort de senaste två åren.
Betyg: 7,5/10

St. Georges Distillery – The English Chapter 14, Single Malt Whisky, 5 yo (NAS)

Styrka: 46%
Pris: 749 kr
Doft: Marsipan, spunnet socker, äpple och blött trä. Nytuggad blyertspenna från högstadieåren. Mogen honungsmelon och förnimmelser av söt mango.

Smak: Äpple, päron och höstträdgård. Körsbär och lätt jordiga toner. Exotisk frukt mot slutet, och en lång eftersmak.

Summering: Snygg och väl sammansatt från Englands primära destilleri.
Betyg: 7/10

St. Georges Distillery – The English Chapter 15 (heavily peated), Single Malt Whisky (NAS)

Styrka: 46%
Pris: 749 kr
Doft: Sälta, rök, tång och salmiak vid första doften. Mogna äpplen, torv och gårdagens grillbädd. En distinkt egen världsbild som inte försöker efterlikna skotsk rökighet.

Smak: Ren och sober, på väg mot stram, rökigheten till trots. Var smak har sin plats på paletten. Gräsighet, sälta, salmiakpulver och rök har alla sin givna roll. Komplex, men sofistikerat snygg.

Summering: Det har sagts tidigare, men tål att upprepas: The English Whisky Company utvecklas och hittar fram med sin whisky på ett raketartat sätt. Imponerande var ordet.
Betyg: 8/10

St. Georges Distillery – The English Smokey, Single Malt Whisky (NAS)

Styrka: 43%
Pris: 589 kr
Doft: Yngre karaktär än Chapter 15, och röken har inte samma framträdande roll heller. Ett par andetag ger pepparkaka, mjuk rök och de destilleritypiska äpplena. Något mer linjär och enkel än femtonde kapitlet dessutom.

Smak: Här handlar det mesta om torv, rök, sälta och mer rök. De mångbottnade lagren man hittar i Chapter 15 finns inte riktigt representerade här, och överhuvudtaget känns det som en enklare version av den whiskyn. Efter några minuter i glaset närmar den sig rökigt te, typ Lapsang Souchong. Inget fel på den, men når heller inte upp till föregångarens höjder.

Summering: En engelsk whiskyversion att ersätta sin standard Islay-blend med. Inte dålig på något vis, men heller inte särskilt spännande som andra rökiga samples i testet.
Betyg: 6/10

    David Mortimer-Hawkins är whiskynörden som spenderar sina dagar som A&R på Sony Music, och är delägare i bryggeriet Frequency Beer Works. Hans passion för musik, öl och whisky i lika delar lyser igenom hans smaknoter, som ofta refererar till musik och artister. Nu vet ni varför! När han inte syns hos oss hörs han allt som oftast på Bandit Radio, där han pratar om just musik, öl och whisky.