Mitt allra första möte med Whisky gick av stapeln i en nybyggd bar i Sälenfjällen med ett älghuvud uppspikat på väggen. På scenen intill spelade ett coverband dag som natt och gästerna dansade på borden. Musiken drog igång samtidigt som vintermörkret la sig över liftsystemet utanför. Barnfamiljerna höll sig undan, afterski är en tid för medelålders lejon. Eller snarare pelikanerna. Vi kallade dem så, skidturisterna: pelikaner. Ofta benägna att framstå som generösa och urbana mitt ute i spenaten: alltid klädda i det senaste, färgrikaste skidmodet som fanns att uppbringa. Oavsett väder och vind väntade de tålmodigt i liftköerna medan de i baren däremot fordrade omedelbar service. Pelikanerna blev alltid berusade långt innan middagssittningen, utan att blinka betalade de överpriser för öl och Jägermeister. Och de var väldigt förtjusta i tanken att bli vän och polare med personalen. Helst skidlärare, men restaurangen dög också. Eftersom jag arbetade som bartender räckte det att jag satte mig på andra sidan av disken och beställde en öl och ett litet glas med sprit för att pelikanerna tyckte att jag var en satans intressant figur att hänga med. Samma procedur alla lediga eftermiddagarna, en stor Falcon och tre centiliter kanadensisk whisky. Pelikanerna föreföll imponerade, så jag fortsatte, fåfäng som jag är.
Sedan dess har världen vänt ut och in på sig flera gånger om, samtidigt som min erfarenhetsbank av whiskysmaker fyllts på. Under många år hade jag äran att få företräda några av Skottlands mest uppskattade och omtalade whiskyvarumärken. Under allvarliga sammankomster talade vi kunnigt (nåja) om kopparpannornas unika form och funktion, vi diskuterade faten som rullades in och ut ur de anrika lagerhusen. På alla provningar och presentationer nämnde vi allvarsamt hur man skulle bete sig; dofta med öppen mun och smaka försiktigt, absolut tillsätta en droppe vatten och dofta igen och smaka igen och därefter beskriva för bordsgrannen vilka aromer man funnit. Maltiga toner, torv och rök, exotisk frukt och chokladdoppade hallon. Flest formuleringar vann!
Maltwhisky från Skottland var tidens melodi. Klubbar och föreningar växte upp vid varje vägskäl i landet. Snart gick det tretton whiskymässor på dussinet. Inte många lediga helger under året för de frivilliga entusiaster som åkte land och rike runt för att predika whiskyherrens nåd och råd. Försäljningssiffrorna dubblerades, markandspengar sköts till i en jämn ström och fyra skidturister for till fjälls. En överenskommelse slöts om att var och en skulle medföra något gott att dricka, och det skulle förstås vara Singel Malt Whisky. Istället för att gå på afterski och hoppa sönder sina dyra pjäxor till Smalare än Thord, satt de i stället kvar i stugan bland slitna furumöbler och drömde om att starta ett eget whiskydestilleri.
Sagt och gjort. Den första Svenska Whiskyn sedan Vin och Sprits försök på sextiotalet producerades således i en bruksort strax utanför Gävle. Initierad och fabricerad av fyra pelikaner, märk väl! Min Canadien Club stod sig nu slätt.
Ungefär samtidigt muttrade en kreativ ung herre som drev bryggeri och restaurangverksamhet i Lahti att det nog var dags att prova på med det där med att skapa Finlands första Whisky. Sagt och gjort.
Mackmyra och Teerenpeli var pionjärer, inte tu tal om annat. Men det dröjde inte länge förrän även Danmark började koka whisky. Även Island var kvickt med på båten. Även om Arcus utanför Oslo faktiskt tidigt producerade whisky får man ändå lov att säga att Norge den här gången var sist på bollen.
Idag återfinns inte mindre ett sjuttiotal producenter runt om i Norden. Senaste tillskottet är visserligen ännu i sin linda, men ändå; ett whiskydestilleri på Grönland. De äldsta producenterna i Norden har nått upp i en respektabel ålder, och är nu så gamla att de till och med tillåts både handla på monopolet och är tillräckligt vuxna för att hantera marknadsföringen av sina drycker.
Min förtjusning för whisky sedan eftermiddagarna i den mörkbetsade baren i Sälen, har haft många infallsvinklar: råvarorna, mäskningen och destillationstekniken. Design och marknadsföring, kemin, gemenskapen och samlingarna. Ambitionerna, generositeten och ödmjukheten. Numera gör jag allt oftare utflykter bland världens unga, kreativa utmanare av den skotsk dominansen.
Norden har en population på cirka 28 miljoner människor. Tillsammans kan vi mäta oss med andra regioner i Europa, däremot blir vi snabbt perifera och lite pluttiga var och en för sig. Nordic Whisky Collaboration är en nystartad förening som arbetar för att skapa en gemensam grund vilket gör att vi når lite högre upp och därmed syns bättre uti i stora vida världen. Kanske till och med väljer en ung person i en nybyggd bar någonstans i världen en nordisk whisky för att imponera på pelikanerna.
