Arran förknippas i dag med två moderna destillerier, Lochranza i norr och Lagg i söder. Men långt innan den lagliga whiskyn återvände till ön hade Arran ett rykte som nådde långt över Firth of Clyde. Under 1700- och 1800-talen var illegal destillering en viktig del av livet på ön, och whiskyn som smugglades därifrån blev känd som ”Arran Water”.
Isle of Arran ligger mellan Ayrshirekusten och Kintyre och brukar beskrivas som ett Skottland i miniatyr. I söder finns bördig jordbruksmark, medan den norra delen är betydligt mer bergig. För bönderna i söder gav kornet inte bara mat och foder. Genom att destillera det kunde en relativt billig råvara förvandlas till något betydligt mer värdefullt.
Historien har kartlagts grundligt av Arranbon och historikern Gregor Adamson i Arran Water: An Island Whisky History från 2019. Boken bygger i stor utsträckning på primärkällor och följer såväl den illegala destilleringen som smugglingen och myndigheternas försök att stoppa den. Adamson visar också vilken ekonomisk, social och kulturell betydelse whiskyn hade för ön.
När skatter och regleringar gjorde de små pannorna olagliga försvann de inte. Verksamheten flyttade i stället undan myndigheternas blickar. Särskilt södra Arran blev ett centrum för illegal destillering. Vid slutet av 1700-talet har omkring 50 illegala pannor dokumenterats på ön och ännu 1817 fanns 17 kända anläggningar.
Pannorna placerades nära bäckar och sjöar eller gömdes i avlägsna bothies och grottor. Kornet mältades lokalt, torv användes vid torkningen och de små kopparpannorna var möjliga att flytta om myndigheterna kom för nära. Många av dem levererades av kopparsmeden Robert Armour i Campbeltown. Långt senare hittades hans anteckningsböcker med namn, orter och beställningar från kunder som köpt utrustning för illegal destillering. Flera av namnen kom från södra Arran.
Whiskyn behövde därefter lämna ön. Fat transporterades ned till avskilda stränder och lastades i små båtar för färden över Firth of Clyde, ofta nattetid. Det var en verksamhet där gränsen mellan jordbrukare, destillatör och smugglare kunde vara tunn. Den illegala whiskyn fick ett mycket gott rykte och blev känd som ”Arran Water”. Geologen John MacCulloch skrev 1824 att den en gång hade betraktats som ”the Burgundy of all the vintages”.
Konflikten med excisemen, skattetjänstemännen, kunde samtidigt bli våldsam. Den 25 mars 1817 upptäcktes William McKinnon och hans son Donald när de lämnade södra Arran med illegal whisky. Konfrontationen som följde slutade med att myndigheternas män avlossade nio skott. William och Donald McKinnon samt Isobel Nicol dödades.
Efter Excise Act 1823 blev förutsättningarna för laglig destillering bättre. På Arran fanns under perioden bland annat destillerier i Brodick, Lamlash och Lagg. Det gamla Lagg etablerades omkring 1825 och stängde omkring 1840. Därefter skulle Arran vara utan laglig whiskyproduktion i mer än 150 år.
Först 1995 började spriten åter rinna ur pannorna på Lochranza Distillery. År 2019 följde dagens Lagg i södra delen av ön – mitt i det område där många av de gamla illegala destillatörerna en gång hade sina pannor. Därmed har Arrans moderna whisky fått en ovanligt tydlig koppling till öns äldre historia. Arran Water är inte bara ett gammalt namn på whisky från ön, utan en berättelse om jordbruk, skatter, fattigdom, smuggling och den envishet som höll destilleringen vid liv när den egentligen inte fick finnas.
