Om Frankrike kan kallas vinets hemland så förtjänar Belgien att kallas ölets hemland. Det är svårt att tänka sig något annat land som har så långa traditioner, så många distinkta stilar och så mycket ölhistoria på en så liten yta som just Belgien. Här finns Trappistölen, här finns Saison och Blond, Red Flanders, Geuze, Lambic, Tripel, Brune och så vidare. Listan kan göras mycket längre än så, utan att man ens börjat med variationer inom de olika stilarna, som till exempel Geuze Megablend.
Ända var detta en utrotningshotad ölflora, utkonkurrerad av massproducerad lager från ett fåtal stora bryggerier som under 70- och 80-talen satsat stort på att köpa marknadsandelar genom att ta över mindre bryggerier och lägga ner dom.
Motståndsfickor fanns, som Frank Boon, mannen som under flera år mer eller mindre egenhändigt bevarade Belgiens Geuze, men det var splittrat och svagt.
In på scenen kliver ölskribenten Michael Jackson som 1991 släpper sin bok The Great Beers of Belgium. Inte bara var han flyhänt med pennan, han kunde också allt som var värt att veta om öl, och den belgiska ölen tog honom med storm, lika mycket för smaken som kulturen. Boken skapade ett globalt intresse för belgiskt öl, och de få kvarvarande hantverksbryggerierna fick en långsam medvind. Idag har Belgien runt 400 hantverksbryggerier som visserligen kämpar med högre kostnader för precis allt och dessutom ett generationsskifte där den yngre generationen dricker allt mindre alkohol, men där finns ändå ett nytt självförtroende och ett framtidshopp. Och det är precis det vi kommit hit för att uppleva.
Vi kommer från en rad olika länder: Storbritannien, Canada, Österrike, Spanien, Tyskland och Sverige. Somliga av oss är välkända namn, som Conrad Seidl ’Der Bierpapst’ eller Don Tse, ’The Don of Beer’. Men alla har vi det gemensamt att vi gillar öl.
Och öl kommer vi att få. Men också upplevelser, överraskningar på tallriken, en fyra mil lång cykeltur och berättelsen om 60 kasserade fat. Gå in på AoW + för att läsa mer Belgiens öl, både på cykel öster om Bryssel, och väster om Bryssel där Toer de Geuze väntade med öppen famn.
Öster om Bryssel
Vi börjar ett litet stycke öster om Bryssel, i Leuven, en stad som fanns långt innan Belgien gjorde det. Stadens universitet fyllde 600 år förra året och runt Grote Markt, stadens stora torg, trängs paradbyggnader från gotikens glansdagar. Här hämtar vi ut våra cyklar för att följa en av de ölrutter som stakades ut för att fira att den belgiska ölkulturen tagits upp på UNESCOs lista över immateriella kulturarv.
Leuven är ingen stor stad och trots att vi startar från centralstation tar det inte många minuter innan vi cyklar längs med en kanal ute på den belgiska landsbygden. Det är makalöst vackert, med saftigt gröna hagar, hus i solblekt tegel och överallt små åar och vattendrag som rinner fram där de finner väg. Vi är tacksamma för att vi utrustats med elcyklar, och över att de belgiska cykelvägarna så jämna att vi kan ägna all vår uppmärksamhet åt det vi ser runtomkring oss.
Vi cyklar hemåt, överväldigade av både landskapet och ölet och väl tillbaka är vi överraskade över att ha cyklat över fyra mil och ändå njutit av vartenda ögonblick.
Snart svänger vi in på en kringbyggd gård: bryggeriet Hof ten Dormaal. Andre Janssens tar emot och häller raskt upp en saison bryggd på vete och spelt medan han berättar om bryggeriet, som är unikt även med belgiska mått mätt. På en närliggande gård odlas allt som krävs för att brygga öl, all spannmål och all humle och här finns också bryggeriets eget mälteri. Det är där bryggeriet ligger idag, men planer finns på att flytta det till den plats där vi nu är.
Hans historia är fascinerande men vårt schema är späckat så vi cyklar vidare, till själva bryggeriet där Andres son fattat posto framför en flyttbar ölvagn med kranar på sidan. Ur dessa kranar tappar han raskt upp det ena efter det andra, en lambic bryggd med rieslingmust, ännu en saison, en tripel, allt medan han berättar om det dagliga arbetet i bryggeriet och på gården.
Rutten tar oss vidare, till Winksele och de Smederij, ett kooperativ med restaurang, möteslokaler och, så klart, ett bryggeri; Adept Brewery. Här brygger Dimitri Staelens sådant som han inte fick brygga under en lång karriär i ölbranschen, bland annat raw ale, ett traditionellt öl där man inte kokar vörten.
I restaurangen har han ställt fram sina rekommenderade food pairings med hans eget öl, men under lunchen som följer kommer vi på långt fler innan vi går in i rummet intill där han drar öl rätt ur tanken och låter oss smaka.
Vi cyklar hemåt, överväldigade av både landskapet och ölet och väl tillbaka är vi överraskade över att ha cyklat över fyra mil och ändå njutit av vartenda ögonblick.
Toer de Geuze
Dagen därpå är dags för Toer de Geuze, ett arrangemang då de bryggerier som brygger Lambic och sedan gör Geuze öppnar sina dörrar för alla, små som stora. Det är en folkfest, med Geuze i centrum.
Geuze bryggs nästan uteslutande i Pajottenland, sydväst om Bryssel, och det är dit vi beger oss. Här väntar små bryggerier, som Taymans, drivet av sex bröder som ger bort en stor del av intäkterna till välgörenhet, och här finns Hanssens Artisanal, Belgiens äldsta och minsta blender som köper upp Lambic och sedan gör sin egen Geuze.
Här finns också Timmermans, Belgiens äldsta och största geuzebryggeri, med flera barer, 200 fat och 25 foeders för lagring och plats för de som vill prova på att blanda sin egen Geuze. Plus en butik med ett par hundra ölsorter på hyllorna.
Somliga av dom, till exempel Oud Beersel, kombinerar bryggeriet med en restaurang där i stort sett varenda rätt innehåller Lambic eller Geuze på ett eller annat vis, som deras krispiga grönsaker inlagda i Lambic, eller ölbrödet med Lambicpaté.
Det ena bryggeriet följer på det andra, och alla fastnar i minnet på ett eller annat sätt, som stillheten på Eyelenboschs kringbyggda gårdsplan där man verkligen fick den ro som Geuzens många smakbottnar kräver, eller Den Herberg, där vi fick en Kriek Devillé gjord på små, bittra och sura Schaarbeekse-körsbär. Middagen på De Smidse, där ägaren serverade sin egen Geuze, lagrad i en källare på andra sidan bäcken som porlade fram genom trädgården är något annat som kommer dröja sig kvar länge.
Man kan ju hoppas att de gör verklighet av planerna att hålla en Toer de Geuze varje år i stället för som nu vartannat. Så behöver man inte vänta så länge till nästa gång.
Text & Foto: Björn Une
Den här artikeln är hämtad ur Allt om Whisky nr 3 2026 som publicerades juni 2026. Vill du läsa både senaste numret, tidigare utgåvor och få fina erbjudanden om dryckesmässor, destilleribesök med mera? Bli medlem i Allt om Whisky+ för bara 39 kr/månad här: https://www.alltomwhisky.se/bli-medlem/
