Trinidads romhistoria har sina rötter i en plantageekonomi som byggde på förslavade människors arbete. Ur sockerindustrin växte en romproduktion där lätta och kraftfulla destillat utvecklades sida vid sida. Hos Fernandes, Angostura och Caroni fick de olika roller, både som egna buteljeringar och som beståndsdelar i blandningar.
När Picot de Lapeyrouse anlade Trinidads första sockerbruk 1787 befann sig ön i början av en omfattande förändring. Fyra år tidigare hade den spanska kolonialmakten utfärdat Cédula de Población, som erbjöd inflyttande katolska plantageägare mark och skattelättnader. Franska plantageägare kom från andra karibiska öar med kapital, kunskaper om sockerodling och människor som de höll förslavade. Därmed skapades förutsättningarna för en växande plantageekonomi, där socker snart blev öns viktigaste exportgröda.
Det var ur denna sockerproduktion som Trinidads romtradition växte fram. Melassen, den sockerrika restprodukten från framställningen, kunde jäsas och destilleras till rom och gav därmed ytterligare en användning för sockerråvaran. Rommens ursprung är därför nära förbundet med plantagesystemet och det arbete som förslavade människor tvingades utföra för att hålla produktionen i gång.
Efter slaveriets avskaffande sökte plantageägarna nya sätt att tillgodose sitt behov av arbetskraft. Kontraktsarbetare rekryterades från Indien, och mellan 1845 och 1917 anlände indiska migranter för att arbeta på bland annat öns sockerplantager. Kontrakten band dem vanligen till fem års arbete, men många stannade kvar även efter kontraktstidens slut och gjorde Trinidad till sitt hem. Sockerindustrins historia handlar därför också om de människor vars arbete, migration och livsvillkor formade ön långt utanför plantagerna.
Under 1900-talet utvecklades romproduktionen genom företag som Fernandes och Angostura. När Joseph Bento Fernandes tog över familjeföretaget 1930 var verksamheten inriktad på blandning och buteljering, men under hans ledning växte den till ett betydande romföretag. År 1973 såldes Fernandes till Angostura, vars historia hade börjat med tillverkning av bitter 1824 och som hade etablerat sitt eget destilleri 1947. Förvärvet förde samman två verksamheter med lång erfarenhet av att utveckla och blanda rom.
Lätta och tunga destillat
En nyckel till att förstå Trinidads rom är samspelet mellan lätta och tunga destillat. Begreppen beskriver här framför allt rommens aromatiska karaktär, inte dess färg eller alkoholhalt i flaskan. Hos Angostura framställs båda stilarna genom kontinuerlig kolonndestillation, som ger destillat med olika doft- och smakegenskaper. Kolonnpannan är alltså ett redskap för flera sorters rom, från lättare destillat till mer aromrika komponenter för blandningarna.
Tillverkningen börjar med melass som jäser med en jäststam vars ursprung företaget daterar till 1940-talet. Efter destillationen lagras både lättare och tyngre rom på använda bourbonfat av amerikansk vitek, innan destillat med olika karaktär och mognad förs samman. Blandarens uppgift är att väga deras egenskaper mot varandra så att den färdiga rommen håller en jämn och igenkännbar stil, trots variationerna mellan de ingående faten.
Caroni visar en annan sida av samma tradition. Destilleriet var knutet till ett sockerbruk och producerade både lätt och tung rom, men blev särskilt känt för sina aromrika heavy rums. En stor del av produktionen såldes i bulk till lokala och internationella producenter, som använde rommen för att ge sina blandningar mer karaktär. Den kraftfulla stil som senare skulle uppmärksammas i egna buteljeringar hade alltså länge sin främsta uppgift som en smakgivande del av andra producenters rom.
När destilleriet hade lagts ned i början av 2000-talet fanns fortfarande lager av äldre rom kvar. Vid ett besök 2004 fick Veliers Luca Gargano se faten och började därefter köpa rom för egna buteljeringar. Bland lagren fanns såväl tunga som lätta destillat och redan färdigblandad rom, vilket speglade bredden i Caronis tidigare produktion. Genom de nya buteljeringarna blev det möjligt att möta destilleriets rom under dess eget namn och med större uppmärksamhet på årgång och karaktär.
Angosturas fortsatta produktion och de bevarade lagren från Caroni ger tillsammans två perspektiv på Trinidads romarv. Hos Angostura står blandningsarbetet i centrum för en återkommande husstil, medan Caronis äldre rom ger inblick i en verksamhet som har upphört. Båda hör till en historia där sockerindustrin, människorna som arbetade i den och kunskapen om destillation och lagring är nära sammanflätade. Det är i de sambanden som Trinidads rom blir begriplig, från plantagernas råvara till blandarens val av fat.
