Amrut-test: Vad de än gör i Bangalore så gör de det ovanligt bra


Vi kan göra det klart redan här: Amruts styrka ligger i det faktum att ingen tror att det går att producera så pass stiltypisk maltwhisky i Indien. Likt sina japanska sysslingar är det påfallande likt den skotska malten i karaktär, vilket väcker många frågor om klimatets, luften och vattnets egentliga inverkan; det kan knappast finnas två klimatzoner längre från varandra än just Skottland och Indien.

Amrut

(46 %, nr 447, 451 kr)
DOFT: En maltig doft med vinbär, kryddig svartpeppar och svag vanilj initialt. Toffee, lakrits och Bassetts Vingummi följer därpå. Den kräver någon minut att öppna sig, men är komplex och välbalanserad sedan.
SMAK: Även här en mångbottnad karaktär. Fatkaraktär med vanilj och karamell slår till först, sedan en lätt fruktighet som drar mot mer vinbär (en följd av maltighet, har det sagts mig) och närmast vinösa drag i eftersmaken.
SUMMERING: En imponerande “standardbuteljering” från ett destilleri som fortfarande får folk att höja på ögonbrynen. Otippat stark i karaktären.
Betyg: 8/10

Amrut Cask Strength

(61,8 %, nr 85914, 742 kr)
DOFT: Om det vore så enkelt att Cask Strength-versionen av Amrut var lik den nedvattnade, men något förstärkt… men det behövs bara en snabb doft för att känna att det är två helt olika whiskies i spel här. Den höga alkoholhalten till trots finns ingen kick mot näsan, och det är mjuka frukttoner och en visp av trä som möter doftsinnet. Romrussin och mjölkchoklad i lika delar efter någon minut i glaset, sedan gråpäron och försommar-äpple.
SMAK: Det kan vara alkoholhalten, men fruktnyanserna i doften viker sig för mer fattypiska drag som just karamell, vanilj och toffee, men även nötighet och spritindränkta russin. Eftersmaken är förhållandevis lång, bjuder på mer godisliknande associationer, och det är först här fatstyrke-sparken i gommen kommer.
SUMMERING: Med fatstyrkan tillkommer fler lager i doften, men mindre komplexitet i smaken. För fans av Cask Strength whisky är den här ett måste, andra föredrar nog den “vanliga” Amrut.
Betyg: 7,5/10

Amrut Fusion

(50 %, nr 86373, 633 kr)
DOFT: Här har vi en udda rackare. Enligt uppgift är en fjärdedel av malten rökt från Skottland medan resten är orökt indisk malt. Det är en stor doft initialt, men inte för tung rökighet. Snarare en komplex fruktattack, med päron, vinbär och äpple i förgrunden, som sedan åter släpper på mer rök med en minut eller två i glaset. Efter ytterligare en stund kommer toner av rökt fisk (kippers).
SMAK: Spännande! Som ett nedstigande i Dantes inferno kliver vi ett steg i taget: En väldigt tydlig vanilj i första steget, rök därpå, sedan mjukt bäriga drag av björnbär, svarta vinbär och sist frukt. En eftersmak som är mildare och mer återhållen än whiskyn generellt.
SUMMERING: Ett udda experiment som fallit ovanligt väl ut. Givet rökig whiskys tendens att slå ut i princip alla andra nyanser står den indiska sidan upp ovanligt väl här.
Betyg: 7,5/10

Amrut Raj Igala

(40 %, nr 87522, 430 kr)
DOFT: En whisky lagrad enkom på ex-bourbonfat, och om Fusion var en käftsmäll till doftupplevelse arbetar Raj Igala mer subtilt. Det tar en stund innan några nyanser och riktningar visar sig. Fjäderlätta associationer av exotisk frukt, toffee och karamell, och med ytterligare en stund kommer hårda persiko-godisar. De amerikanska bourbonfaten borde vara vana vid det varma klimatet, men känns inte som de arbetar för högtryck med Amruts sprit.
SMAK: Har jag vattnat den här redan? Den låga alkoholhalten ihop med inte-fullt-så-aktiva fat ger ett närmast mesigt intryck. Ljus frukt dansar på tungspetsen, och den lätta exotiska frukten (mango/kokosnöt) är på flyktigt besök i gommen innan eftersmaken drar åt lättare vaniljhåll.
SUMMERING: Den här borde testats tidigare i provet. Möjligen först till och med. Det är små lätta nyanser vi rör oss med, och efter några elefanter i glaset förlorar oftast de subtila dragen slaget tyvärr. En snygg, men lite för lätt whisky.
Betyg: 6,8/10

Amrut Peated

(46 %, nr 85772, 703 kr)
DOFT: När Amrut ägnar sig åt rökig whisky får de en helt egen identitet på sin malt. Det här är inte torvrök à la Skottland, även om malten de facto är importerad därifrån. (Indierna har ju väldigt lite användning för torv…) Röken är torr, som en eldstad som brunnit klart en varm sommarkväll. Bakom den finns lite av Amruts typiska frukt, men i annan tappning. Svårt att sätta fingret på den, men den rökta malten vrider till hela karaktären.
SMAK: Rök i första rummet, sälta, en torrare känsla än den skotska motsvarigheten. Eftersmak med mycket vanilj och toffee som tar vid, och hela tiden med lätt frukt som dansar i bakgrunden.
SUMMERING: Jag har ofta invändningar mot rökig whisky att det blir just bara rök och väldigt lite av annan karaktär. Rök döljer i många fall rätt trist whisky. Amrut har – återigen, måste sägas – gått en egen väg och får en identitet och personlighet i sin whisky som matchar Skottland i kvalitet, men med tveklöst egen karaktär.
Betyg: 7,8/10

Amrut Peated Cask Strength

(62,8 %, nr 84492, 865 kr)
DOFT: Återigen slås man av hur lite alkohol som träffar näsan – särskilt med tanke på att det är närmare 63 % stark whisky vi har att göra med. Röken har betydligt större plats här, och det är både aska, tobaksrök och gammal eldstad som flimrar förbi. Jämfört med den svagare varianten har fatstyrke-modellen mer i gemen med Islay-bomber som Laphroaig och Caol Ila.
SMAK: Även här lyser alkoholkicken med sin frånvaro. Först mot eftersmaken (som inte är ovanligt lång) hettar den till, och släpper fram en kryddighet bakom röken som bjuder på såväl peppar som lakrits och salmiak. Det är väldigt lite av de annars närvarande frukttonerna, utan man lutar sig helt på rök och fattoner. Vilket inte är en dum kombination i det här fallet.
SUMMERING: Hur kan den här vara nästan 63 % stark? Varken på näsan eller i munnen får man alkoholsparken, vilket tyder på att det här är otroligt väldestillerad sprit. Vad de än gör i destilleriet utanför Bangalore så gör de det ovanligt bra.
Betyg: 8/10

Amrut Intermediate Sherry Matured

(57,1 %, nr 87675, 888 kr)
DOFT: Hört talas om en sherry-bomb? Tänkte väl. Sherrymacka då? Not so much, men det är vad Amrut säger sig ha åstadkommit. 3 år på ex-bourbonfat, en stund på sherryfat, och tillbaka på ex-bourbon. Kan också vara en Master Blender med beslutsångest. En första doft är trevlig, komplex och mångbottnad. Sherryinfluenserna ligger inbakade i bourbonfatens vanilj- och karamellsötma. För varje gång glaset förs till näsan har den ändrat karaktär: ena gången tydligt rostade kaffenoter, nästa gång mjölkchoklad för att en tredje gång bjuda på rostade hasselnötter. Kakao, läder och lätt örtiga drag kommer också i omgångar. Efter någon minut tydliga salmiak- och sötlakritssvep.
SMAK: I jämförelse med tidigare fatstyrkeprov från Amrut har den här ett påtagligt alkoholbett, men bakom den en välbalanserad smak av romrussin, mer kaffe, röda bär och lätt citrusfrukt. Mot eftersmaken kommer kryddigheten in i bilden igen, och mer salmiak. Den kniper åt runt läpparna och värmer hela vägen i mål. Några droppar vatten lugnade ner hettan, men dödade också mycket av intensiteten – som är en stor del av denna whiskys charm.
SUMMERING: En riktigt stark – i dubbel bemärkelse – whisky från Indiens finest. Amrut tjänar på att dra åt det mer komplexa hållet här, och de mångbottnade upplevelserna är bara till fördel.
Betyg: 9/10

Amrut Kadhambam

(50 %, nr 87058, 994 kr)
DOFT: En mix av orökt och rökig whisky (Kadhambam är Tamil för »blandning av olika saker«, vilket man kan anta syftar på curries också). Doften påminner om Regular i sin stabila mix av bourbon- och sherryinfluenser i faten. Röken är en subtil influens, men ramar in whiskyn vackert. Långt ifrån lika komplex som sherrymackan, men likväl spännande nog.
SMAK: Habil smak som är angenäm utan att bli jättespännande. »The usual suspects« är närvarande i form av karamell, kola, vanilj och lite rök, men i sällskap med träfat, nöt, salmiak och mörka bär. Som en stabil räntefond. Den gör sitt jobb till belåtenhet, men ger inga överraskningar. Men det är inte alltid man vill få sin värld omskakad – ibland räcker god whisky långt.
SUMMERING: »No Surprises« skaldade Radiohead en gång i tiden på mästerverket OK Computer. Och det är precis vad Amrut levererar här. Stabil, bra vardagswhisky.
Betyg: 7,5/10

Amrut Portonova

(62,1 %, nr 85509, 994 kr)
DOFT: Ytterligare en Amrut där den höga fatstyrkan inte känns nämnvärt på näsan. Däremot en angenämt dammig ton av fat, vinösa toner och djupa russindrag. Den komplexitet och djup man får kan förklaras av att även denna tillämpar sandwich-principen: bourbonfat – portvinsfat – bourbonfat igen. Kakao, möbelpolish, mynta, gråpäron är bara några av associationerna som seglar förbi. Några droppar vatten gör underverk i näsan, och vingummi, björnbär, svarta vinbär, karamell och toffee framträder starkt.
SMAK: Trots den nästan 5 % starkare spriten än förra provet har denna betydligt mindre åsnesparkseffekt. Ett värmande avslut, javisst, men inte alls det nyp många starka whiskies kan ha. Karamell och lakrits, russin, nötter och fruktgodis mot slutet. Med vatten lugnar den sig, men behåller en spänst och attityd som fortfarande är intressant och piggt. Eftersmaken är lång, även med vatten, och låter de rostade tonerna av kaffe, nötter och trä komma fram.
SUMMERING: Återigen ett styrkeprov (och återigen, i dubbel bemärkelse) från Amrut. Whiskyns svar på Muhammed Alis “dance like a butterfly, sting like a bee”.
Betyg: 8,8/10

Amrut Two Continents 3rd

(59 %, nr 85509, 1 548 kr)
DOFT: Som namnet antyder har whiskyn besökt två kontinenter. Efter att ha destillerats och lagrats ett tag i Indien har den fortsatt lagras i Skottland. Resultatet är en mörkare ton i doften generellt. Päron och äpple dominerar, tillsammans med mandelkubb och lätt maltiga drag av kex och nybakt bröd. Exotiska fruktdrag smyger i bakgrunden – mango och ananas framförallt.
SMAK: Choklad i alla dess former; initialt toffeedriven (tänk Plopp!) för att gå mot ren mjölkchoklad och i avslutningen mörk choklad (nu är det Lindt’s 70% choklad) för att addera lite lakrits mot eftersmaken. En andra smak ger mer frukt, och pärontonerna blir tydliga igen. Med några droppar vatten landar den här inte helt långt bort från Scapa i sin karaktär.
SUMMERING: Den whisky i testet som (hittills) varit mest skotsk i sin karaktär. Givet att resten knappast haft en tydlig indisk prägel (vad det nu är i whiskysammanhang?) är det ett styrkebesked, och borde få skottarna att dra öronen åt sig…
Betyg: 8/10

Amrut Double Cask, Batch 03

(46 %, nr 40012, 1 698 kr)
DOFT: Här får rökvännerna något ordentligt att bita i. Den torviga malten har fått ta större plats, och samtidigt adderat mer djup i doften. Frukten från andra omgången är mer tillbakahållen, men kommer fram med lite vatten i glaset. Mandel och päron tar större plats i doftbilden, och whiskyn får ett lugn som den vinner på.
SMAK: Ovattnad slår röken till hårt och har svårt att släppa igenom andra intryck, mer än äpple mot slutet. Vatten får återigen röken att ta ett kliv bakåt, och istället låta faten tala högre: kolasås, mer mandel, nöt och den ”Amrutska” kryddiga salmiaken.
SUMMERING: Lite väl mycket rök för den här skribenten, men inte någon dum whisky alls i övrigt. Islayvänner kan definitivt ha mycket att hämta här, och en udda flaska att ställa fram vid nästa middags-avec.
Betyg: 7,5/10

Amrut Rye

(50 %, nr 85545, 1 698 kr)
DOFT: Rågwhisky känns otroligt amerikanskt och mötet mellan USA och Indien blir intressant. En tungt parfymerad doft med rosblad, konserverade päron, RX-lim, galiamelon och svartvinbärs-vingummi en masse. Det är ingen tvekan om att rågen sätter en helt annan prägel på whiskyn än den kornbaserade huvudvarianten.
SMAK: I smaken drar Rye åt ett mörkare håll, och associationerna går åt vällagrad bourbon med mycket fatinfluenser. Den typiska avsändaren i möbelpolish är tydlig här, liksom mörk ek och björnbär. Eftersmaken är lång och svänger in mot något mer exotisk frukt. Snyggt, om än lite väl parfymtung i karaktären.
SUMMERING: En whisky som andas lång lagring, även om så inte nödvändigtvis är fallet. De parfymtunga tonerna i rågwhisky är något av en vattendelare hos whiskyvännerna, men störs man inte av dem är det här en briljant whisky som kan slåss med både jänkare och skottar.
Betyg: 8,5/10

Amrut Greedy Angels 2004 – 2012

(8yo) (50 %, nr 40005, 2 297 kr)
DOFT: En serie whiskies där Amrut visar upp sitt absolut bästa när det gäller fat och blending. Och det märks. Doften är mjukt balanserad med ett djup få åttaåriga malter är i närheten av. En lätt rök flyter i bakgrunden och samsas med karamell och bränt socker, medan de Amrut-typiska päronen, karamellen och salmiaken är närvarande och i perfekt balans med varandra.
SMAK: Citrus (nyklämd mandarin) och fruktsallad. Toner av mango, papaya och ananas över svartpeppar, salmiak och honung. Lite som en julpudding där man får lite av allt. En av de mer komplexa Amrut-buteljeringarna, men makalöst snygg. Eftersmaken är lång och värmande.
SUMMERING: Imponerande, storslagen och komplex, och inte ens tio år gammal. Fortsätter Amrut på den här nivån är det bara en tidsfråga innan Indien blir det nya Japan.
Betyg: 8,8/10

Amrut Greedy Angels 8yo

(bottled 2017) (50 %, 2 297 kr)
DOFT: Årets upplaga av Greedy Angels har en tydligare frukt- och bärkaraktär än den tidigare. Subtila mjölkchokladtoner tillsammans med varm kolasås, vaniljglass och päronsplit. Även här snyggt balanserad whisky som kommer i vågor av doftförnimmelser. Det tar en stund innan kryddigheten och pepparn återkommer, men när den väl dyker in är den mjukare och mer subtil än tidigare. Otroligt snyggt blandad whisky.
SMAK: Något snäpp skarpare än tidigare, men fortfarande på rätt sida skönhetens gräns. Citrus, vanilj och en del sherrykaraktär med sötma och russin. En relativt lång eftersmak som lämnar en med sug efter mer Amrut. Återigen komplext, men välgjort.
SUMMERING: De går från klarhet till klarhet med Greedy Angels-serien. Hantverk i absolut världsklass, och smakupplevelse som slår mycket.
Betyg: 9/10

David Mortimer-Hawkins är whiskynörden som spenderar sina dagar som A&R på Sony Music, och är delägare i bryggeriet Frequency Beer Works. Hans passion för musik, öl och whisky i lika delar lyser igenom hans smaknoter, som ofta refererar till musik och artister. Nu vet ni varför! När han inte syns hos oss hörs han allt som oftast på Bandit Radio, där han pratar om just musik, öl och whisky.