Porträtt: Mackmyras master blender Angela Forsberg D’Orazio

Av | Publicerad 2011-01-17 | Lämna kommentar

Angela3_Johan_Olsson_150x150När det kommer till näsor, lever få människor i Sverige på sin som Angela Forsgren D’Orazio. Sedan 2005 är hon Master Blender på Mackmyra Svensk Whisky och en starkt bidragande orsak till de guld- och silvermedaljer Mackmyra belönats med världen runt. Allt om Whisky har träffat Angela Forsberg D’Orazio och pratat om riktningen på Mackmyras whisky.

I Sverige är Angela mest känd inom whiskykretsar, men internationellt har hon börjat göra sig ett namn bland annat som en av huvuddomarna i den högt ansedda International Wine And Spirits Competition, och whiskyprofiler som Jim McEwan sjunger hennes lov. Allt om Whisky träffade Angela en kall vinterdag på Mackmyras kontor på Kungsholmen i Stockholm.

Uppväxt i både Sverige och Italien – det är den italienska fadern som bidragit med det vackert klingande efternamnet D’Orazio – flyttade Angela tillbaka till Sverige vid 27 års ålder. Hon hamnade i restaurangvärlden och gick Restaurangakademiens sommelierutbildning (»även om jag aldrig tog examen, det blev inte av«). Åren i Italien gav ett intresse för mat och vin, och en förståelse för råvaror och deras kvalitets betydelse i matlagning. Det var här hon lärde sig att dricka maltwhisky, och förstod att det inte var samma »raketbränsle som killarna drack«.

I Martina Haags film »Underbar och Älskad av Alla« skarvar rollfiguren Isabel lite snyggt i en anställningsintervju och får jobb som akrobat. Inte helt olikt Angelas situation när hon fick ett av sina första restaurangjobb, och även när hon kom in i whiskybranschen.

–?Jag gick in på Stortorgskällaren i Gamla Stan och sa »Jag har jobbat på Sheraton«, vilket var delvis sant – fast med Room Service. Jag fick jobbet hur som helst, och det tog inte mer än två dagar innan chefen sa »jag tror inte riktigt på dig, du kan ju inte skilja ett glas från ett annat«. Då gick jag ner till restaurang Michelangelo och fick jobb där istället tack vare mitt italienska påbrå. När vin- och spritagenturen Berntson sedan ringde runt 1993 och frågade om jag var duktig på whisky tänkte jag »Hur svårt kan det vara?« och tackade ja. Det kanske var mitt italienska påbrå som gjorde sig påmint igen, skrattar Angela.

Jobbet på Berntsson innebar att Angela blev brand-ambassador åt Glenmorangie; ett jobb som då inte funnits tidigare, och hon blev Europas första ambassadör åt ett whiskymärke. Hon reste landet runt och höll provningar åt krogar, whiskyklubbar och andra intresserade. Bland annat var det hennes uppgift att rulla ut introduktionen av Glenmorangies banbrytande wood-finishes.

Angela Forsgren D’Orazio, Master Blender på Mackmyra Svensk WhiskyNär Berntson senare ombildades till två importörer kände Angela Forsgren D’Orazio att det var ett bra avstamp för att gå vidare. Hon skrev in sig på business-utbildningen ihm och startade därefter sin egen lilla firma med avsikten att arbeta lite som konsult och hålla egna provningar. Tidigare hade Stockholm Beer & Whisky Festival rullat igång, och andra året började hon arbeta där också. Via festivalen lärde hon känna Björn Hult som varit med och startat whiskybaren på Akkurat. Han tog in Angela för att hjälpa honom med provningar på krogen, och när han gick bort blev det naturligt att fråga henne om att axla hans mantel.

–?Björn var en stor karaktär, och det var otroligt kul att arbeta med honom. Även Rune Bolin var en fantastisk person att arbeta för, och jag hade stor frihet att köpa in whisky, ordna provningar och organisera resor. När vi började var allt det här väldigt exklusivt, på den här tiden var det inga andra barer som gjorde sådant. Idag är det fler som håller på, men då var vi först ut.
Under tiden på Akkurat reste man till Islay flera gånger, cementerade relationen till destillerierna och öborna och fick på köpet en »husö«. En plats att kunna återvända till ofta. Det är en kärlek som sitter i än idag.

När en kompis nämnde att Mackyra sökte folk ringde Angela helt sonika upp Magnus (Dandanell, vd och en av grundarna) telefonsvarare och sa »Jag vill ha jobbet!« Hur Magnus reagerade när han lyssnade av sin svarare förtäljer inte historien, men under våren 2004 blev Angela en del av Mackmyras team. När hon började var de inte fler än fem eller sex personer på kontoret och några till på bruket. Idag har Mackmyra vuxit till att ha strax över 40 anställda.
Initialt bestod huvudsysslan av att hålla provningar, men i takt med att lagren ökade och mognade blev det mer och mer arbete med att dofta och prova fat. Steget därifrån till Master Blender kom något år senare.

»2002 fick vi de stora pannorna, och det var därefter vi kunde destillera några större mängder. Men jag letade nog efter samma grund som jag gör idag: en harmoni och balans i doft och smak.«

Var det nervöst att få Master Blender-jobbet?
Jo, det är ju ett stort ansvar, så det var lite nervöst. Jag är ju inte blender i grunden, om det nu finns någon som är det?

Tvivlade du någonsin på din näsa?
Varje blandning som jag gjorde initialt blev ju provad många gånger inom företaget innan den spikades. Jag gjorde en provblandning, vred och vände fram och tillbaka tills jag var nöjd. Därefter gjorde jag tre varianter på den blandningen som alla fick prova innan jag gick tillbaka till min kammare och spikade den. Efter ett tag tror jag företaget fick förtroende för min känsla att blanda. Whiskyn har ju fått utmärkelser och priser för varenda buteljering. Det är lite samma känsla som när man var barn, att allt är möjligt, du vet inte vart du ska gå, men du vet att det känns rätt. Det är det du leker med!

Vad letade du efter, smak- och doftmässigt?
I början hade vi bara ett fåtal fat, vi började ju destillera 2001, så det fanns inte så mycket att utgå ifrån. 2002 fick vi de stora pannorna, och det var därefter vi kunde destillera några större mängder. Men jag letade nog efter samma grund som jag gör idag; en harmoni och balans i doft och smak.

Hur vill du utveckla whiskyn? Eller får du direktiv om inriktningen?
Det är en kombination av saker. Vi vet ju att svenskar gillar rökig whisky, så det vore korkat att inte ha en rökig whisky på Mackmyra. Men om man ser på vår produktion så har vi haft en väldigt liten produktion av just rökig whisky. Fram till förra året har vi bara haft en rökvagn som man kunde köra begränsat mycket eftersom destilleriet annars skulle osat av för mycket rökdofter. Idag samproducerar vi med Robert Marcus på Rommehed som buteljerar de stora omgångarna. Han har byggt en rök i sina lokaler förra året, så nu har vi mycket större tillgång på rökmalt.

Ja, på tal om er rökiga whisky: ni enrisröker den för att få en svensk smak?
Ja, men mest som en krydda i smaken. Skulle vi röka vår malt enbart med enris skulle resultatet bli att den smakar bastu.

Brommehed levererar resten?
I Skottland görs i princip all rökmalt på separata mälterier. De destillerier som gör rökmalt på plats har det mer som uppvisning och för att skapa en känsla. Golvmältar du får du en malt som varierar från ganska rökig till väldigt rökig. Det kan variera i hörnorna och så. Vår malt varierar från ganska till väldigt rökig, och så kryddar vi upp den med enrisrök. När vi får vår malt smakar vi av den för att se att den är OK. Vi PPM-testar inte vår malt, utan vi beskär den med vår orökta malt till en bra blandning. Vi skulle inte kunna mälta mer än ett par dagar i veckan om vi bara tog rökmalt. Det gäller all whisky: ofta är det så att rökgraden inte bara bestäms av hur länge den rökts i kölnan, utan en stor del avgörs av hur mycket man »skär emellan« med orökt malt.

Funderar ni på experiment med ren rökmalt?
Vi har gjort det innan jag började. Då provade Jonas att destillera olika varianter baserad på ren malt och ren rökmalt. Jag gillar balansen vi har i vår malt nu. Den har lite rök, och enristonerna ligger mer som en parfym än en framträdande smak.

Du har ju hyllats av bland andra Jim McEwan på Bruichladdich.
Ja, det är genom International Wine and Spirit Competition jag har kommit i kontakt med honom, och jag trivs bra med honom också. Han har varit lite av min mentor sedan Akkurat-tiden. Man kan nästan säga att han är min husgud! Delvis för att jag känner honom, men framförallt är han så inspirerande för hans sätt att leka med det han har. Titta på de vinfat han fått in via Mark Reynier och som han experimenterat vilt med. Det är svårt att slå honom! Jim tog med mig på en »working experience« under tio dagar på Bowmore; jag åkte dit och var den första kvinnan att göra whisky på Bowmore. Det var helt fantastiskt; folk pratar om när de gifter sig och får barn som milstolpar i ens liv. För mig var arbetet på Bowmore en av de stora upplevelserna i livet. Jag vet inte hur jag ska förklara det mer än att det var fantastiskt kul.

På tal om kvinnor: kvinnors näsor är vassare än mäns, varför ser vi inte fler kvinnor som Master Blenders?
Idag är det ju fler kvinnor som har sådana yrken! Rachel Barrie på Glenmorangie till exempel. Historiskt är det ju en mansbransch, tillverkningen är ren tung industri, och var tidigare mycket mer manuell. På Mackmyra är det två mycket kompetenta kvinnor som arbetar med själva produktionen, Evelyn Schultze och Linda Lindström. Räknar vi in Maria Hansson på utveckling är det tre. Men, jag vill påpeka att jag tycker att alla mina medarbetare på Mackmyra är fantastiska! Men kvinnorna hittar ju in mer och mer över huvudtaget. När jag började var det mellan 0 och 5 procent kvinnor på provningarna, idag är det betydligt fler. Jag tror att kvinnor VERKLIGEN gillar maltwhisky till skillnad från blended eller annan whisky.

Var ser du dig själv om tio år?
Jag har alltid varit så extremt dålig på att se in i framtiden. De utbildningar jag gått har mest varit för att »det där kanske kan vara roligt att göra och kanske också bra att ha«. Jag har aldrig tänkt att »där framme ska jag ha min egen firma, och där ska det hända, och då och då ska jag bli framgångsrik…« Det är här och nu som gäller. Det har alltid varit så. ?

Angelas tre tips till den som vill bli Master Blender:
1. Prova väldigt mycket – du behöver bygga upp en stor provningskunskap och erfarenhet genom att dofta, utan att dricka någon alkohol. Jag är ingen talangnäsa. Jag tror världen består av två typer: talangnäsor och »hard-working-noses«. Nu måste även talangnäsorna jobba hårt, men de kanske har lite mer räkmacka än de andra, och jag tillhör inte dem! Jag har gått den långa vägen och provat mycket.

2. Snöa inte in på det du gillar, utan fokusera på mångfald och gärna defekter. Det är bra att prova mycket med folk som kan vara referens och guida dig i det du provar. Om man provar något som är skadat av laktobakterier kan det vara en stor hjälp att någon pekar ut hur man kan härleda doften av ostbågar och mjölk till en laktobakterieskada. Så, prova mycket, och gärna med folk som är duktiga.

3. Skaffa dig referenser! Utgå från något du vet hur det doftar och smakar. Många sticker ett glas under näsan och frågar »vad är det här?« och så blir de deprimerade över att de inte kan det, även om de har provat mycket. Men man behöver referenser att prova mot, eftersom dagens smak/doftminne påverkas av vad du ätit till lunch, var du varit och vad du druckit under dagen.

Etiketter: , , , ,

Prenumerera på Allt om Whisky | Köp tidigare utgåvor

Tyck till

  • Välkommen

    Det här är tidningen Allt om whisky på webben. Vi ger dig allt du behöver veta om whisky och öl. Här bjuder vi på information och nyheter och låter dig prenumerera enkelt och snabbt.

  • Aktuellt nummer

    Senaste numret av Allt om Whisky
  • Från tidningen

    Allt om Whiskys spellistor Allt om Whiskys korssord
  • Whisky, öl och mat

  • Missat något nummer?

    Gamla nummer av Allt om Whisky
  • Citera oss gärna

    Creative Commons License
    Detta verk är licensierat under en Creative Commons-Licens.