Test: Uppdaterad och nydesignad Glen Moray

Tre Glen Moray-whiskies i lager. De tre flaskorna är vackert uppställda och ljussatta på ett whiskyfat
Elgin är en central plats inom Skottlands whisky, både bildligt och bokstavligt. Belägen mitt i Speyside finns här fler destillerier inom ett par kilometers omkrets än i grannbyn Dufftown, för att inte tala om den ikoniska Gordon & MacPhail-butiken. I Elgin finns också destilleriet vi fokuserar på för detta djuptest: Glen Moray.

Glen Moray har två linjer whiskies som uppdaterats och fått ny design – Elgin Classic och Elgin Heritage – som är högaktuella på den svenska marknaden. Vi greppade glas och flaska för att se vad vi kan vänta oss från Master Distiller Graham Coull och hans manskap.
Glen Moray Elgin Classic med kartong på whiskyfat.

Glen Moray Classic

Alkoholstyrka: 40 % (nr 84384) 299 kr
Först ut är tappningen som kort och gott bär namnet Glen Moray Classic, en NAS-whisky som enligt uppgift legat runt sju år på ex-bourbonfat.
Doft: En tämligen ljus doft där vanilj och kolatoner är det första näsan registrerar. Svagt örtiga drag med lite mynta och svart vinbär finns där, och bakom allt lurar nyrostat formbröd med smält smör.
Smak: Smörkola och Crème brûlée kommer i första vågen, med en oljig känsla. Eftersmaken ger mer bäriga smaker och ett köttigare drag som får en att fundera på om de använder worm-tubs till destillationen (om ni funderar på vilken typ av köttighet denna kylning ger rekommenderas Craigellachie som referens).
Sammanfattning: Välbalanserad, snygg whisky som inte plockar poäng på att vara kaxig eller sticka ut, men som definitivt har sin plats bredvid en Glenfiddich eller Cragganmore. Med en rimlig prissättning på Systembolaget kliver den dessutom upp i tätposition i Tour-de-prisvärdhet.
Betyg: 7/10

Chardonnay Cask Finish

40 % Privatimport 329 kr
En inte helt vanlig fat-finish för whisky, men en version som funnits hos Glen Moray sedan 1999. Inte släppt ännu på SB.
Doft: Ett fint möte mellan bourbonfatstoner med vanilj och kola i spetsen, och vindrag från Chardonnayfaten. Ett djup i doften är påtaglig, med fruktdriven karaktär som ramar in vaniljen snyggt. Om det tidigare fanns en antydan till svarta vinbär får de här spela ledfiol i glaset, medan det också finns viskningar av både äpple och päron här.
Smak: Mer frukt åt folket! Bären är tydliga, som ett perfekt kylt glas vitt vin. Eftersmaken ger mer av bourbontoner och är snyggt avvägd.
Sammanfattning: Ett ovanligt lyckat möte mellan whisky och vinfat. Där denna skribent kan ofta finna vinavslutade whiskies oharmoniska (med vissa gjutna undantag. Ja, Glenmorangie Nectar D’Or, jag tänker på dig) landar Chardonnay-finishen stabilt på båda fötter.
Betyg: 7,5/10

Sherry Cask Finish

40 % Privatimport 329 kr
Olorosofatsavslutad Glen Moray som levt större delen av sitt liv på ex-bourbonfat. Inte släppt på SB i skrivande stund.
Doft: Hasselnöt, valnöt och träflis. En lätt dammig och torr doft snarare än blöt och tung. Sherryn är inte överdrivet stor i sitt anslag utan ligger mer som en fondvägg till bourbonfaten, vilket gör att den känns balanserad och snyggt återhållen.
Smak: Sherrytonerna slår igenom tydligare här. Kaffe, russin och nötigheten är tydliga, och värmer munnen mer än 40 % skulle antyda. Eftersmaken ger både kola, mjölkchoklad och citrustoner innan den långsamt – ja, det är en lång eftersmak vi talar om här – smälter i vaniljstång.
Sammanfattning: En whisky som mer antyder en olorosonärvaro än bjuder på sherrybomber. Avslutningen ger en raspighet i munkänslan som är förvånansvärt välkommen – man hittar den oftast vid single caskbuteljeringar, och ger lite attityd åt whiskyn.
Betyg: 7,5/10
En flaska Glen Moray Port Cask finish med kartong och glas.

Port Cask Finish

40 % Privatimport 329 kr
Här har den klassiska Glen Moraywhiskyn slutlagrats på portvinsfat från Porto Cruz. Och nej, den har inte heller släppts på SB ännu.
Doft: Här känns portavslutningen tydligare. Vinösa toner och mörk choklad (vi pratar mycket kakao nu, för chokladnördarna). Frukten är tydlig och drar åt de torkade domänerna med björnbär och svarta vinbär återigen i fokus.
Smak: Mörkare och djupare än tidigare prover. Citrus kommer mot slutet, med apelsinzest och färskpressad juice mot slutet av eftersmaken. Mandelmassa och mandelbiskvier finns där innan dess.
Sammanfattning: Den av finish-buteljeringarna som fungerar bäst. Portvinet adderar både djup och komplexitet och ger den här Glen Moraytappningen en edge och kant som både smeker medhårs och ställer sig på tvären.
Betyg: 8/10
En flaska Glen Moray Peated med kartong ståendes på ett whiskyfat. Vackert, på något varmt vis.

Peated Single Malt

40 % (446) 299 kr (Lanseras i december.)
Alla destillerier vill ha en rökig flaska i sortimentet verkar det som, och Glen Moray är inget undantag. Uttrycket »Många är kallade, men få är utvalda« stämmer ovanligt bra när det gäller röktolkningarna. Hur klarar sig Elgindestilleriet då?
Doft: Inget att fundera på: rök. Bakom rökridåerna kryddpeppar och kolatoner. Ge glaset ett par minuter så skingrar sig den värsta Lützendimman och behagliga chokladtoner tar plats. Jämfört med andra Glen Moray-tappningar är den här något endimensionell ändå.
Smak: Tjära, rök och torr sälta. Eftersmaken lämnar över till kryddpeppar, men det tar ett rejält tag innan man kan urskilja andra toner av mull och lätt jordighet.
Sammanfattning: Det ska inte stickas under stolen med att denna skribent inte alltid låter sig imponeras av »peated editions« på vanligtvis orökt whisky. Det blir en vägg av rök som döljer allt. Tyvärr är detta inget undantag. Jämfört med de vanliga tappningarna står den sig slätt, och vill man göra en mer rättvis jämförelse mot Islay-rök så åker den här på ordentlig pisk tyvärr.
Betyg: 6,5/10

12 Year Old

40 % Privatimport 389 kr
Med serien Elgin Heritage har Glen Moray åter satt fokus på åldern – här har flaskorna buteljerats utan andra namn än sina åldrar. Ett välkommet grepp för många whiskyvänner. Yngst i serien är 12-åringen. Heritage-serien har inte lanserats vid skrivande stund på Systembolaget.
Doft: Lagrad på amerikansk ek (läs: ex-bourbon) har tolvåringen ett djup och en komplex fruktighet som saknas hos till exempel Classic. Citrustoner, mynta, örter och vanilj finns där men också de bärtoner man kan hitta även hos andra Glen Moray-tappningar.
Smak: En initial brödig maltighet med toner av äpple går över i mer vanilj. De kolatoner man hittat i yngre tappningar är inte lika framträdande här. Eftersmaken hintar om saftiga apelsinklyftor och ännu mer vanilj.
Sammanfattning: Det är svårt att se förbi det faktum att år på fat ger bra kvalitet på whiskyn. Marknadsförarna får säga vad de vill – det händer mycket redan vid 12 år.
Betyg: 8/10

15 Year Old

40 % (nr 10431) 449 kr
Här har både sherry- och ex-bourbonfat fått bidra till sammansättningen, och ligga ytterligare tre år.
Doft
: Vid första doften är sherryinfluenserna tydliga men med ett jordigare, mulligare grepp än hos den sherryavslutade whiskyn. Efter ett par minuter i glaset finns frukt och mörka bär närvarande, liksom en svag ton av rostad kaffeböna. Mörk choklad och kakaopulver kommer efter ytterligare någon minut och balanserar kolatonerna.
Smak: Om doften präglades av sherry lutar smaken betydligt mer åt bourboninfluenserna. Torrare munkänsla som drar åt ett kryddigt håll med pepprighet och viss örtighet mot slutet. Lite plattare i karaktären än 12-åringen, vilket förvånar. Eftersmaken är medellång och släpper fram toner av nymald svartpeppar.
Sammanfattning: En inte fullt lika starkt lysande stjärna på den Glen Morayska himlen som sin tre år yngre lillebror. Där blandningen av fat borde kunna addera lager av komplexitet blir resultatet istället något platt. Inte oävet, men inte heller så spännande.
Betyg: 7,5/10

18 Year Old

40 % Privatimport 989 kr
Om man bortser från prestigebuteljeringarna (läs: dyra rackare) i Reserve Range är det här den äldsta buteljeringen i sortimentet.
Doft: Träflisor, vässad blyertspenna och lätt rökighet, som när man håller en tändare mot en planka innan den tar eld. Mindre frukt och vaniljtoner, och mer polerad trä och hintar av möbelpolish.
Smak: Komplex, med ett djup som doften inte riktigt förvarnar om. Mjölkchoklad med kola (tänk Rollo och Plopp här), Crème brûlée och vanilj. Lång eftersmak som släpper in de svarta vinbären först efter ett litet tag. Spännande!
Sammanfattning: Den mest komplexa Glen Morayn hittills, och en spännande tolkning av destilleriet när träet fått arbeta några år.
Betyg: 8,5/10
Ett antal Glen Moray-fat liggandes att mogna till god whisky. Här ser vi sherryfat och andra. Vad kan döljas däri?

Etiketter

David Mortimer-Hawkins är whiskynörden som spenderar sina dagar som A&R på Sony Music, och är delägare i bryggeriet Frequency Beer Works. Hans passion för musik, öl och whisky i lika delar lyser igenom hans smaknoter, som ofta refererar till musik och artister. Nu vet ni varför! När han inte syns hos oss hörs han allt som oftast på Bandit Radio, där han pratar om just musik, öl och whisky.