När Michael Jackson slog igenom på 1970-talet var öl något helt annat än idag. Massproducerad lager dominerade marknaden och begrepp som “craft beer” fanns ännu inte. Whiskyvärlden var på väg mot industrialisering, där varumärken snarare än destillerier stod i fokus. In i denna likriktning klev en brittisk journalist med näsa för dofter, ord och kulturhistoria. Han skulle förändra hur människor världen över såg på sina drycker.
Från Leeds till London – och vidare ut i världen
Michael Jackson föddes 1942 i Leeds, i ett arbetarhem där öl var något självklart, men sällan något man talade om. Han började som reporter i London, men fann snabbt att hans intresse för kultur och språk kunde förenas med dryckens värld. Under 1970-talet började han resa genom Belgien, Tyskland och Storbritannien i jakt på ölens historia – och dess människor. Resultatet blev The World Guide to Beer (1977), en bok som satte standarden för hur man skriver om öl med både precision och passion.
Boken var banbrytande. För första gången kategoriserades öl efter ursprung, stil och tradition snarare än efter land eller styrka. Jackson myntade uttryck som “beer styles” och lyfte begrepp som lambic, porter och stout till internationella termer. Han beskrev munkarnas arbete i belgiska kloster med samma vördnad som en vinjournalist skrev om Bourgogne. Det var ölens emancipation.
The Beer Hunter
Genom tv-serien The Beer Hunter, som sändes av BBC 1989, blev Michael Jackson ett ansikte för den globala ölkulturen. Med sin lågmälda röst, nyfikna blick och sitt ständiga anteckningsblock reste han mellan bryggerier och barer – från USA:s gryende mikrobryggerier till brittiska pubar och belgiska lambicbryggerier. Serien gjorde honom till något av en kultfigur. Han blev en symbol för den nyfikna och kunniga konsumenten som ville förstå det som låg bakom smaken.
Samtidigt var Jackson en mästare i att förena det sensoriska med det berättande. Han skrev inte bara vad något smakade, utan varför. För honom handlade dryck lika mycket om plats, människor och tid – en idé som senare skulle genomsyra hela craft beer-rörelsen.
Whiskyns poet
För whiskyvärlden fick Michael Jackson lika stor betydelse. Hans Michael Jackson’s Malt Whisky Companion (1989) var den första boken som systematiskt betygsatte och beskrev hundratals single malts utifrån destillerier, stil och karaktär. I en tid då blended whisky dominerade hyllorna blev Jackson den som på allvar satte single malt på kartan för en bred publik.
Han reste kors och tvärs över Skottland, Irland och Japan, ofta i slitna jeans och med anteckningsboken i handen. Hans metod var lika enkel som grundlig: lyssna på destillatörerna, smaka, anteckna och berätta. Han skrev om whisky med en poetisk värme som gjorde även de mest tekniska detaljer begripliga. För många av dagens whiskyskribenter – från Dave Broom till Ingvar Ronde – var Michael Jackson både förebild och vägvisare.
Ett arv av språk och doft
Michael Jackson gick bort 2007, 65 år gammal, efter en lång kamp mot Parkinsons sjukdom. Men hans inflytande lever kvar. Han etablerade inte bara en ny journalistisk disciplin, utan ett språk för smak. Utan honom hade begrepp som “malt community” eller “beer styles” knappast fått samma kraft.
Efter hans död har hans arbete fortsatt inspirera. Organisationer som The Michael Jackson Foundation for Brewing and Distilling verkar idag för mångfald och utbildning inom dryckesindustrin – i hans anda. Och varje gång någon talar om “terroir” i öl eller beskriver en whisky som “honeyed with a touch of sea breeze”, hörs ett eko av hans penna.
En röst som fortfarande smakar
Michael Jackson var varken bryggare eller blender. Han var en berättare. Hans gåva låg i att översätta hantverkets värld till ord som kunde doftas och kännas. Han gav malt och humle en själ, och visade att dryck är kultur, inte konsumtion.
I dag, när vi står inför ett hav av nya etiketter, limited editions och snabba trender, känns hans röst mer relevant än någonsin. Jacksons arv påminner oss om att stanna upp, att smaka långsamt och att se det mänskliga bakom glaset.
Eller som han själv skrev:
“Beer is not a drink. It’s a civilization in a glass.”
