När det pratas om hur irländsk whiskey är i förändring nämns ofta Bushmills – inte bara som det äldsta destilleriet på ön, utan också som ett av de mest levande. Och i hjärtat av detta traditionsburna men framåtblickande destilleri står Alex Thomas, master blender sedan 2021 och skaparen av den hyllade The Sexton. Hon är uppväxt bara några kilometer från Bushmills i Castlerock, och whiskeyn fanns tidigt i familjens liv.
– Min farfar brukade säga att en varm Bushmills botade alla krämpor, berättar hon. När hennes man började arbeta vid destilleriet väcktes nyfikenheten på allvar – och när ett jobb blev ledigt tackade hon ja utan att ens fråga vad det gällde.
– Jag började med att etikettera 50 ml-prover för dåvarande master blendern, och jag älskade det direkt.

Old Bushmills Distillery, med bortåt 250 år på nacken, men still going strong.
Hon jobbade på flera olika tjänster inom destilleriet och med tiden tog hon också ett certifikat i destillering. Med detta certifikat fick hon en tjänst som lärling till master blendern. Och genom den lärlingstjänsten fick hon tillåtelse att experimentera med hur framtidens irländska whiskey skulle kunna se ut. Resultatet blev The Sexton – en sherrylagrad single malt i en svart, sexkantig flaska. Flaskan i sig är en berättelse: basaltformen en hyllning till Giant’s Causeway, färgen på glaset ett sätt att gömma vätskan, liksom whiskeyn i fatet, tills man själv får avslöja dess doft och färg, och namnet – Sexton – en blinkning till rollen som väktare av det dyrbara.
– The Sexton är också en spegling av mitt liv, säger Alex. Olorososherryn är en hommage till hennes mormor som gärna tog ett glas sherry, faten av europeisk ek hyllar den legendariske tunnbindaren Watson McCook som lärde henne träets innersta mysterier. Med denna whiskey ville hon också skapa en whiskey som kunde drickas både i cocktails och som en sipper, av både nyfikna nybörjare och inbitna entusiaster. En whiskey som berättar, lockar, inkluderar.
Men Bushmills är mer än en whiskey, det är en plats där historien sitter i väggarna. År 1608 fick markägaren Sir Thomas Phillips tillåtelse av Irlands Guvernör Sir A Chichester att producera alkohol. 175 år senare, 1784, byggde Hugh Anderson det idag klassiska Old Bushmills, där de fortfarande producerar single malt enligt traditionella metoder: orökt malt, tredubbel destillering och lagring på bourbon- och sherryfat.

– Vi har 400 års erfarenhet i ryggen, säger Alex. Ändå räckte det gamla inte längre till. 2014 fick de nya ägare i form av den mexikanska tequilaproducenten Casa Cuervo, en ägare som bevisligen älskar Bushmills och har visat detta genom att investera motsvarande två miljarder kronor i en ny anläggning: The Causeway Distillery. Arkitektoniskt inspirerad av basaltformationerna vid kusten, med en öppen planlösning som låter besökaren se hela processen från en och samma plats.
– Det gamla destilleriet är som en labyrint, fullt av charm – men det nya är som en katedral. Du ser pannorna glöda i kvällssolen till vänster och mäskkaren till höger. Det är vackert, men det är också funktionellt, säger Alex.
I den nya anläggningen produceras exakt samma destillat som i den gamla. Det är Bushmills i alla delar, men med framtiden i sikte. Här förenas fyra generationers kunnande med modern precision – och samtidigt skapas utrymme för innovation.
På kullen bakom destillerierna tornar idag de väldiga lagerhusen upp sig – målade i grönt för att smälta in i landskapet. Bortom kullen och några kilometer bort har de även byggt ytterligare lagerhus – allt för att klara av att leverera den mängd Bushmills som de planerar att de kommer behöva.
Det gamla destilleriet är som en labyrint, fullt av charm – men det nya är som en katedral.
– I våra lager har vi idag över en halv miljon fat som bara väntar, berättar Alex.
Nyligen avverkade Bushmills en annan milstolpe – de lanserade en 46-årig irländsk whiskey.
– Det är otroligt kul att vi kunnat börja släppa fat vi väntat på i decennier, säger Alex. Denna 46-åring lades på fat 1976 under en av irländsk whiskeys svåraste perioder. Det var två systerfat som kombinerades till en buteljering, och att faten har fått ligga under alla dessa år får nästan ses som ett mirakel.
– Denna whiskey är en hyllning till River Bush som rinner precis nedanför destilleriet och ses nästan som destilleriets själ. Den har sett byn växa, människor komma och gå. Den andas vårt klimat, vår historia.

För att arbeta med whiskey i Bushmills innebär också att förhålla sig till landskapet. För Alex Thomas är närheten till havet och klippformationerna inte bara en vacker kuliss – det är en del av berättelsen.
– Vår whiskey andas det nordirländska klimatet. När faten vilar i våra lagerhus drar de in den svala, salta luften från kusten. Det formar smaken, men det formar också vårt sätt att tänka kring tid och tålamod. Hon talar om cask management som en slags relation – varje fat bär på sin egen vilja, och det gäller att lyssna.
– Ibland är det faten själva som bestämmer när de är redo.
Trots en stolt historia är Bushmills också en del av en återuppväckt kategori. Från tre destillerier för 20 år sedan till över 50 idag – irländsk whiskey är tillbaka. För Alex är det en glädjande utveckling, men också ett ansvar.
Vår whiskey andas det nordirländska klimatet. När faten vilar i våra lagerhus drar de in den svala, salta luften från kusten.
– Vi är alla konkurrenter, men vi bär kategorin tillsammans. Det finns en gemenskap i hantverket – och en skyldighet att aldrig kompromissa med kvaliteten. Hon nämner skämtande att irländare må vara envisa, men de vet vad de står för: -Vi har varit tysta länge. Nu är det vår tur att höras.
I dag är Bushmills ett destilleri i rörelse – inte från sitt ursprung, utan med sitt ursprung som språngbräda. Alex Thomas är tydlig:
– Vi står alla på axlarna av dem som kom före. Vår uppgift är att bevara hantverket – men också föra det vidare.
