Stort test: whiskey och bourbon

Av | Publicerad 2011-09-30 | Lämna kommentar


Det finns en del fördomar om amerikansk whiskey och bourbon. »Allt smakar likadant« är en missuppfattning man stöter på då och då. Förvisso är det blott ett fåtal destillerier som har licens att tillverka whiskey, men mångfalden inom bourbonvärlden är ändå förbluffande stor.

För att få lite överblick över den amerikanska whiskey vi kan få tag på i Sverige samlade vi ett antal flaskor och några bourbonvänner för att prova och utvärdera.

Under en helkväll i juni satt panelen, bestående av Eric Gadd, musiker och bourbonkonnässör, Eva Karman, whiskykunnig jurist inom musikvärlden, Nenne Zetterberg-Sundqvist, producent för livemusik på Sveriges Radio P3 och Sophie Linder, klubbchef och skribent som har skapat en egen bourbonbaserad White Russian (och gjort succé bland Stockholms bartendrar!), och doftade, smakade och diskuterade amerikansk whiskey i alla dess former.

Unaged Bourbon

med en tydlig nötighet, mandel och ingefärston är först ut i den tveklöst största kategorin med tretton sorter whiskey utan åldersbenämning.

»Den är lite offensiv på tungan, doften lovar mycket gott medan smaken känns kortare. Ett pangslut!« kommenterar Nenne.

Maker’s Mark upplevs lättare i jämförelse med Four Roses. En klar sälta som är tydlig på tungans sidor.

»Det här är nog jättegott till en creme brulee,« kommenterar Eric, »här finns samma tangenter med vanilj och bränt socker.«

»Den hänger bättre ihop mellan smak och doft,« menar Nenne.

Woodford Reserve, ofta medaljerad, är den tredje whiskeyn. Här drar tonerna åt linolja och impregnerat trä. Även drag av körsbär plockas upp. Eric, som är inne på sina efterrätt-kombos, föreslår den här som kompanjon till Mattias Dahlgrens ostkaka.

»Välbalanserad och med snyggt slut,« menar Eva.

Garrison Brothers däremot landar inte helt rätt hos vår panel, som efter en del hummande och funderande mest hittar grappa-referenser i smaken.

»Förmodligen en bourbon för konnässörerna, de som har de långa skidorna i slalombacken,« kommenterar Eric, och får medhåll av Sophie:

»Det här är en bourbon för de som har koll på all gammal whisky, och alla nya band.«

Bulleit – »doftar som något slags uppvärmningssystem utomlands,« anser Nenne. En smak med drag av kanel och vanilj som inte är oangenäm konstaterar panelen efter en del smakande. Skarp smak initialt, men kort och god eftersmak, avslutar Eva.

Jim Beam White har en lättare, friskare doft med drag av mandel, citrus, pomerans, kanderad socker och en eftersmak som dröjer sig kvar lång tid. En ton av läder och sadel i smaken tas emot med öppen famn.

Hudson New York Corn är Tuthilltowns första bidrag och den delar panelen. Helt genomskinlig i färgen, och påminner initialt om en grappa. Ändock en angenäm upplevelse med sälta och mjuka toner som trotsar new-makekänslan. »Elegant i smaken,« funderar Eric, och Eva fyller i: »Det finns drag av kex. Skifferkex!« (Trots idogt forskande kan AoW inte hitta någon referens till vad skifferkex är.) Nenne är skeptisk initialt, men luras över till slut av sötman i majswhiskeyn.

Hudson Baby Bourbon står näst på tur och panelen nickar gillande. »Här har man alla klassiska bourbonnoter, men den här är riktigt elegant,« kommenterar Eric. »Snuddar vid kryddad brännvin och snaps i doften innan smaken som är bäst hittills,« fyller Eva i. »Den här sticker ut hakan och säger ‘kom igen då!’ – en riktigt god bourbon,« avslutar Nenne.

Hudson’s 4-grain Bourbon är destillerad på majs, råg, vete och korn. »Friskt och med drag av trädgård och grönska,« funderar Eva med näsan i glaset. »Välkomponerad och bra balans… och någonstans finns en ton av lakrits,« menar Sophie. »Den här vill jag inte lämna ifrån mig!« skrattar Eric.

Corner Creek lyckas få Eric att associera till asiatisk matbutik. Smaken har tydliga vaniljdrag med toner av creme brulee. »I love it,« konstaterar Eric, men Eva är mer svårflörtad. »Den här känns lite tunnare. Jag kommer inte helt överens med tonen av kåda som dyker upp efter ett tag.«

Old Forrester får Eva att skina upp. »Den här gillar jag bättre än den förra! Här finns mer skumbanan i doften«. »Bränd sockervadd,« menar Nenne som inte är helt övertygad.

Noahs Mill på 57,15% tar tillbaka panelen till trädgården med drag av nässlor, spenat och växtlighet. »En klassisk bourbon, inte samma nytänk som hos till exempel Hudson-whiskeyn, och styrkan är inte oangenäm alls,« konstaterar Eric. »Sältan kommer tillbaka på sidan av tungan,« funderar Sophie. »Bra, men inte jättespännande,« fyller Nenne i avslutningsvis.

Michters Small Batch hamnar i samma smak-värld. Örtigheten och kryddorna är tydliga i doften, medan smaken drar åt ett pepprigare håll. »Bittermandel och björnklister,« menar Sophie.

Single Barrel Bourbon

Precis som den skotska whiskyn kan olika fat ge olika drag och toner så det är inget för den som eftersträvar kontinuitet.

Four Roses slår hårt på vanilj, smörkola och toffeedragen. En trevlig single-barrel-whiskey, sammanfattar Sophie.

Hancock’s känns ung och fräsch, snudd på väg mot en calvados, menar delar av panelen, med sina äppeldrag. Torkad Granny Smith, specifierar Eva. »Notera att Eric inte vill lämna ifrån sig glaset!« skrattar Nenne.

Hudson Mix Mash får Eric att utbrista: »Fan, de är riktigt roliga. Helt annorlunda och jättespännande. Inte likt någon annan bourbon.« »Den här känns tjock i munkänslan och har drag av hickory och sweet chili,« menar Eva, medan Nenne slår huvudet på spiken med ett enda ord: »Bourbonglaze.«

Blanton’s ställer upp med fyra tappningar i laguppställningen. Intressant är att alla flaskor har handskrivna uppgifter om fatnummer, tappningsdatum och vilken rad i lagret fatet stått på. Först ut är Green Label med »standardstyrka« på 40%. Lite torr, dammig doft som ramar in en äppelfruktig vaniljtavla. Gold Edition är komplex, fruktig och har en djup, värmande ton av vanilj och får panelens gillande. På 46,5% är Brown Label en mer återhållen affär, där dammigheten i doften går igen från Green Label. »Inte lika fruktig, eller med lika mycket vanilj som Gold Edition,« menar någon. När man låter Blantons kliva upp mot 63,5% alkohol händer det däremot saker – den komplexa sidan man hittar i Gold Edition är tillbaka, men med fler drag av frukt och smörkola snarare än det torra från föregående buteljering. Ett par droppar vatten i glasen får glada hejarop i panelen.

6–8 YO

En något överraskande effekt är att se panelens reaktioner på åldrad bourbon. Inom den skotska whiskyvärlden är högre ålder närmast ett likhetstecken med stor doft och smakupplevelser, och bra kvalitet. Panelen är dock inte överdrivet förtjust i de sex till åtta år gamla bourbons som provas.

Wild Turkey är först ut och Eva jämför den med tyska avantgarde-rockarna Einstürzende Neubauten. »Kärv och sur,« fyller Eric i och den allmänna känslan är att det blöta träet tar udden av whiskeyn.

Jim Beam Black får Eva att tänka på svensk black metal: »det här… är WATAIN!” utropar hon. »Kärv, belönande… men mest kärv«.

Distillers Edition upplevs mjukare med drag av hasselnöt, vanilj och äppeltoner.

WL Weller å andra sidan bjuder på än mer äpple och en aning mer syra i doften. »En trevligare bekantskap med calvadostangenter, om än något överväldigande,« kommenterar Eric och får medhåll från Sophie som också hittar nougattoner i den. »Det sista som händer är att det blir smält nougatglass,« konstaterar Nenne. »Jag tror jag kan gå så långt att säga GB!«

Old Weller är sist ut i kategorin och har initiala syrligt kryddiga toner med drag av karamell. Ganska snabbt enas panelen om att den är outstanding i konkurrensen. »Den har till och med lite hallon i doften, riktigt bra tycker jag,« fyller Eva i.

9–18 YO

Knob Creek öppnar den här ålderskategorin och panelen blir direkt glada. »Här finns en tyngd och balans som saknades i sexåringarna,« konstaterar Nenne.

Prichards Double Barrel 9yo – »Det här är en speciell smak,« börjar Nenne, »Ja, Bourbon,« fyller Sophie i torrt. »Kan en våtservett vara god?« undrar Eva. »Den påminner om det, men jag gillar den! Jag får både sälta och en konjaksvibb på den här.«

Henry McKenna 10yo upplevs svårdefinierbar med en enorm pepprighet i förgrunden. »Man kan nästan känna olivkärnorna,« menar Eric, »men det här är en elegant stram, riktigt bra bourbon«. Sophie hittar mer blommor i doften med drag av jasmin. »Eller höstlöv?« börjar Eric innan Nenne klipper honom: »nu börjar poeten vakna också!« »Intressant att tioåringen klarar sig så bra när sexåringarna fick kämpa så hårt« kommenterar Eva.

IW Harper 12yo är lite mattare än de andra. Tydliga björnklistertoner och en angenäm syra i doften möter en örtkryddig vanilj i smaken. »Sådär ska bourbon smaka… lovely!« summerar Eric.

Jefferson Reserve klockar upp femton år på fat, och den tydligaste tonen är banan och skumbanan. »Man känner sig som på kemilektion i gymnasiet, men det här är väldigt gott,« konstaterar Eric. »En fin sötma som inte är uppenbart vanilj eller kola, snarare frukt och bär,« menar Nenne och Eva håller med.

AH Hirsch är ett år äldre med sina sexton år på ek. »Romrussin och mer russin på det,« uppskattar Eva. »Tyngre än Jefferson, men väldigt god med sin rena vanilj,« menar Nenne »med milda kakaotoner som rullar ut på tungan som en röd matta«. »Panacotta,« sammanfattar Eric.

Tennessee Whiskey

Jack Daniel’s tronar i ensam majestät i den här kategorin med tre olika tappningar. Av all amerikansk whiskey är denna kanske den mest kända och därtill mest missuppfattade. Ganska snabbt visar Jack var skåpet ska stå: »jag tar tillbaka mina fördomsfulla kommentarer!«, »mjuk, smidig och med välbalanserade mandarintoner över den brända karamellen«. Panelen är genuint överraskad över hur väl Jack Daniels står sig gentemot de övriga bourbonsorterna.

Gentleman Jack landar inte riktigt lika bra – »jag kan inte se anledningen att gå på den här när man har den friska citrusvaniljen i old no. 7,« menar Eric.

Single Barrel får däremot tummen upp med en tydligare sälta och syra i doften, där citrustonerna blir mer dominanta. »Mer apelsin än mandarin,« funderar Nenne. »Apelsin med kryddnejlikor… en julwhiskey«. »Du menar jingle barrel?« undrar Sophie och dundrar in kvällens bästa Göteborgshumor.

Rye Whiskey

Bas åt mången cocktail och en grundpelare i den amerikanska whiskeyn.

Wild Turkey öppnar, och panelen slås av att doften är mycket mindre i omfång än konkurrenterna inom bourbon och Tennessee Whiskeykategorin. »Men, den här är god tycker jag,« försvarar Eric den vilda kalkonen när de övriga kritiserar avsaknaden av kraftigt intryck.

Hudson Manhattan Rye är en cocktail av citronzest, sälta och örter som för tankarna till Italien. »Otroligt trevlig,« fyller Sophie i och får medhåll från Nenne. »Det här är precis vad man älskar med fullödiga, smakrika spritdrycker. Smaken uppfyller allt doften lovar – den mest eleganta av alla vi provat tror jag.«

Michters Rye är en ren vaniljfest och en diskussion brister ut om huruvida den kan beskrivas som ‘estrig’ och om det är positivt eller negativt. Eva sätter spiken i kistan på debatten genom att konstatera att hon har en katt som heter Esther Williams. En frisk och fräsch whiskey med komplexitet och finessrikedom sammanfattar panelen.

18:th Century Rye Whiskey. Anchor Distilling Company heter företaget bakom flaskan som buteljeras vid. Friska toner av äpplen finns här också, och återigen är det några droppar vatten som får panelen att jubla.

När sista Rye:n är provad har timmen hunnit bli sen och en hungrig panel tackar för sig och beger sig ut i Stockholmsnatten under fortsatt högljudd diskussion – fast denna gång om det blir biff eller pizza.?n

 

Unaged Bourbon

Guld: Hudson Baby Bourbon
Silver: Hudson 4-Grain Bourbon
Brons: Corner Creek Four Roses
 
Övriga
Makers Mark
Woodford Reserve
Garrison Brothers
Bulleit
Jim Beam White Label
Hudson New York Corn
Old Forrester
Noahs Mill
Michters Small Batch
 

Single Barrel Bourbon

Guld:   Hudson Mix Mash
Silver: Blantons Straight from the Barrel
Brons: Four Roses
 
Övriga
Hancocks
Blantons Green Label
Blantons Gold Edition
Blantons Brown Label
 

6-8 YO

Guld: Old Weller 7yo GULD
Silver: WL Weller 7yo SILVER
Brons: Jim Beam Black 6yo
 
Övriga
Wild Turkey 8yo
Jim Beam Distillers Edition 7yo
 

9-18 YO

Guld: Jefferson 15yo
Silver: AH Hirsch 16yo
Brons: IW Harper 12yo
 
Övriga
Knob Creek 9yo
Prichards 9yo
Henry McKenna 10yo
 

Tennessee Whiskey

Guld: Single Barrel
Silver: Jack Daniels Old No. 7
Brons: Gentleman Jack
 

Rye Whiskey

Guld: Michters Rye
Silver: Hudson Manhattan Rye
Brons: Old Potrero 18:th Century Rye
 
Övriga
Wild Turkey Rye

Etiketter: , ,

Prenumerera på Allt om Whisky | Köp tidigare utgåvor

Tyck till

  • Välkommen

    Det här är tidningen Allt om whisky på webben. Vi ger dig allt du behöver veta om whisky och öl. Här bjuder vi på information och nyheter och låter dig prenumerera enkelt och snabbt.

  • Aktuellt nummer

    Senaste numret av Allt om Whisky
  • Från tidningen

    Allt om Whiskys spellistor Allt om Whiskys korssord
  • Whisky, öl och mat

  • Missat något nummer?

    Gamla nummer av Allt om Whisky
  • Citera oss gärna

    Creative Commons License
    Detta verk är licensierat under en Creative Commons-Licens.