Bakgrund: Det japanska whiskyundret
Det spelar nästan ingen roll vilken whiskyexpert man talar med. Nämner man japansk whisky blir alla lika ödmjuka och börjar underdånigt buga sig på japanskt vis. Och egentligen är det bara att dra av sig kepsen och göra likadant – japansk whisky är vidunderligt bra.
En gång i tiden lärde väst japanerna att bygga bilar, en gång i tiden lärde väst japanerna att destillera whisky. Resten är som det brukar heta historia. Det japanska undret har inte bara byggt ett av världens mest högteknologiska samhällen, samma under har också byggt den japanska whiskyn. Men där slutar egentligen likheterna.
Japansk whisky har aldrig varit någon exportsuccé. Yamazaki blev aldrig någon Kawazaki, Yoichi blev aldrig någon Toyota. Men tiderna håller på att förändras. Fler och fler pråmar med whisky lämnar hamnen i Osaka, fler och fler i väst börjar få upp ögonen för den whisky som hittills mest varit känd i konnässörskretsar. Och på ett helt annat sätt än tidigare börjar de japanska storbolagen att intressera sig för marknaderna bortom den egna.
Japansk whisky har haft några mörka decennier bakom sig med destillerinedläggningar och minskad produktion. Den samlade produktionen är i dag bara några tiotals procent mot vad den var i början av 1980-talet. Men nu verkar det ha vänt. Förra året innebar en dramatisk uppgång trots världskonjunkturen.
Japansk whisky har den senaste tiden haft exempellösa framgångar vid de internationella dryckesmässorna. Nikka Taketsuru 21 och Suntory Hibiki 21 har utsetts till världens bästa blandningar, och nu senast vid Stockholm Beer and Whisky Festival snuvade japanerna de segervissa skottarna på inte mindre än fem guldmedaljer. Och med tanke på alla silver- och bronsmedaljer de plockade hem lär de ha fått betala övervikt på planet tillbaka till Tokyo.
Stärkta av de senaste försäljningssiffrorna tror de stora bolagen Nikka (Yoichi och Miyagikyo) och Suntory (Yamazaki och Hakushu) på fortsatt framgång och siktar nu på nya stora marknader, som Amerika, där japansk whisky mest varit en kuriositet.
Glädjande nog tycks optimismen också spira på övriga håll i Whisky-Japan. Lilla White Oak Distillery släpper fler och fler tappningar och rykten om dess singelmalt, Akashi, börjar långsamt spridas även utanför Japan.
Shinshu Distillery, som legat i malpåse sedan 1992, har reparerat sina gamla pannor och ägarbolaget, Hombo Spirits, har satt in ett stort investeringsprogram för att under 2011 kunna destillera whisky igen. Dessutom kan vi mycket snart se fram emot Ichiro Akutos första whisky från Chichibu. Våren 2011 ska den lanseras enligt planerna.
Den japanska whiskyindustrin skiljer sig i flera avseenden från den skotska. Medan skottarna har en ovanligt konkurrenslojal syn på kollegialitet och gladeligen låter mäklare förmedla egna och andras fat till höger och vänster, så är det vattentäta skott mellan de japanska bolagen – åtminstone mellan Nikka och Suntory. En följd av detta är att de japanska destillerierna på egen hand måste tillverka sina blandwhiskyingredienser, det vill säga malter av olika karaktär samt grainwhisky.
Japanska bolag drivs ofta av dugliga affärsmän med internationella visioner, whiskybranschen är inget undantag. Tidigt insåg man nödvändigheten av att etablera sig mitt i lejonets kula. I slutet av 1980-talet köpte de båda japanska drakarna Suntory och Nikka in sig i den skotska whiskyindustrin. Nikka förvärvade Ben Nevis och Suntory gick in i Bowmore, senare tog Suntory även över Auchentoshan och Glen Garioch.
Förvärven gjordes utifrån strategiska grunder. En plattform i Skottland skulle försäkra bolagen om tillgång till kompetens, fat, råvaror, och whisky – det är inte ovanligt att skotsk whisky hamnar i japanska blend- och vattsorter. Men framförallt öppnade förvärven portarna till en ny marknad som kom att få en stor betydelse för populariseringen av japansk whisky i väst. Etablerade distributionsnät, säljorganisationer och marknadskanaler kunde utnyttjas och långsamt började ryktet om den japanska whiskyns förträfflighet att spridas bland de whiskyintresserade.
Stor betydelse har också den franska återförsäljaren La Maison du Whisky haft i egenskap av europeisk importör av Nikka. Ännu ett draglok i populariseringen av den japanska whiskyn har Karuizawa varit. Karuizawa är ett nedlagt destilleri – sista destilleringen gjordes 2001 – som i mycket begränsade mängder försett Europas whiskykonnässörer med makalöst bra whisky. I dag råder en hype kring »Kurrar«, priserna blir allt högre och de rara flaskorna med branschens mest anspråkslösa förpackning har blivit kronjuveler i de bäst bestyckade samlarhyllorna.
Den japanska whiskyindustrin domineras av de två bolagen Suntory och Nikka. Suntory var först med att börja tillverka japansk whisky vid Yamazaki distillery 1924. 50 år senare byggde bolaget sitt andra destilleri Hakushu. Nikka invigde Yoichi Distillery 1934 och Miyagikyo 1969. Fuji Gotemba är ett annat stort destilleri som ännu bara fokuserar på den inhemska marknaden. Ägarbolaget Kirin har hittills visat sig helt ointresserat av att bygga upp ett internationellt varumärke och ingenting exporteras – ännu, är bäst att tillägga.
Utöver dessa stora japanska tempel finns några små, som White Oak Distillery, Shinshu och det mest hantverksmässiga av dem alla: Chichibu. Dessutom finns de två nedlagda destillerierna Hanyu och Karuizawa som fortfarande släpper ut sina högklassiga buteljeringar på marknaden.
Upptäckten av japansk whisky har för många inneburit en radikal omsvängning, de som förr inte ens tänkte tanken att det skulle vara möjligt att tillverka whisky öster Edinburgh och Väster om Port Ellen sitter nu och förtvivlat försöker tyda tecknen på de rara flaskorna från Japan, ty japans whisky är minst lika komplex och vacker som dess skrivkonst.??
Fakta: Whisky i Japan
Japan har idag 11 whiskydestillerier
• I mitten av 1980-talet producerades 375 miljoner liter whisky och idag är landet världens fjärde största whiskyproducent.
• 2006 såldes 50 000 flaskor japansk whisky i Europa – att jämföra med 2001 då siffran bara var 5 000.