Sliabh Liag Distillers tillbaka efter 175 år

Den irländska destillerifamiljen växer så det knakar. 2013 fanns det bara fyra aktiva destillerier på ön och åtta år senare är siffran nära tiodubblad! Att irländsk whiskey är smarrigt är det såklart många som har börjat förstå vid det här laget, och en av eldsjälarna i arbetet att sprida budskapet vidare är James Doherty. Han valde att flytta tillbaka till den gröna ön för att följa i sin förfaders fotspår.

I mitten av 1800-talet kokades det en hel del olaglig sprit på Irland och i området Donegal sägs det ha funnits fler olagliga destillerier än i resten av landet sammantaget. Det ryktades även att Irlands bästa »poitín«, destillat gjort på spannmål, potatis eller sockerbetor, tillverkades just där.

Spola fram bandet nästan tvåhundra år, och det råder febril verksamhet i samma område under James Dohertys styre, grundare och verkställande direktör för Sliabh Liag Distillers. Namnet är iriskt och betyder »Stenhällsberget« eller »Det gråa berget«, taget efter det lokala landmärket med samma namn som med sina 601 meter kan skryta med några av de högsta kustnära klipporna i hela Irland. Visst finns här ett kulturellt arv men för James Doherty är detta abstrakta begrepp något högst påtagligt, då James egen »grandad« tillverkade maltsprit här.

James och Moira Doherty valde att flytta tillbaka till Irland för att göra verklighet av en dröm.

– Han var en underbar själ som mältade sitt eget korn och torkade det över torveld, så whiskeyns rökiga smak är direkt kopplad till honom, berättar James. James sätt att hantera utmaningar i livet har också inspirerats av hans äldre släkting.
– Jag hoppas att jag har ärvt hans lugna sätt att hantera olika situationer, liksom även hans okynniga humor. Han var en vänlig man som inte hade tid för nonsens – en riktig förebild att leva upp till.

James växte upp i Woking utanför London, och som barn tillbringade han alla somrar på familjegården i Kilcar i nordvästra Irland.

– Du får ju en något motstridig känsla av vem du är som person; irländskt blod i ådrorna men född som britt, funderar James.

I slutet av 80-talet studerade han jordbruksvetenskap och avslutade studierna i Zimbabwe, där han även träffade sin hustru Moira. Efter en tidig karriär inom tebranschen i Malawi har James varit involverad i sprit- och ölrelaterat arbete i över 20 år, och har dessutom blivit tilldelad den ärofyllda utmärkelsen »Keeper of the Quaich«. Han har också hunnit med att arbeta som verkställande direktör hos stora dryckesaktörer som exempelvis SABMiller, Foster’s och William Grant & Sons. Fritiden ägnas mer än gärna åt sport i alla dess former.

– Jag tittar på vad som helst som involverar en boll, deklarerar James glatt, och tillägger att han dessutom är en bedrövlig golfare och en entusiastisk fiskare.

Det står klart att familjen påverkar många av James val här i livet. Fyra barn och tre barnbarn senare är han och Moira tillbaka på platsen som James förknippar med sin egen barndom. Han har alltid haft en dröm om att bygga ett destilleri i Donegal, som hans föräldrar kommer från, på samma plats där han tillbringade alla de där lyckliga semesterdagarna som barn.

Som barnbarn till en känd Poitín-man kändes det inte mer än rätt att plocka upp samma hantverk som tidigare funnits i hans familj. Det var däremot en fråga från hans fru och affärspartner Moira som ledde till att han 2014 flyttade med sin familj från Hong Kong till irländska Carrick för att följa sin dröm.

– En dag när Moira och jag plockade sjögräs vid Muckross Head frågade hon mig varför ingen använt det i sprittillverkning, berättar James.

Utöver detta hade James under åren samlat på sig en hel del kreativa idéer som inte rymdes inom ramarna hos de stora varumärkena han arbetat för.
– Moiras idé till en gin med sjögräs och mina whiskeyplaner fortsatte att hemsöka mig, förklarar han skämtsamt och berättar att de till slut köpte sig ett hus på den gröna ön.
– Vi kom tillbaka för att starta vårt eget destilleri. Det var för spännande och för läskigt för att inte göra det, skrattar James och avslöjar att fru Fortuna hade ännu en överraskning på lut för paret:

– Det visade sig att huset vi köpte hade tillhört min gammelfarmor och det hade vi inte en aning om – det måste ha varit ödets nyck!

James mål är att återskapa samma smakrika destillat som producerades för tvåhundra år sedan. Däremot vill han inte att whiskeyn ska förlora kopplingen till dagens konsument.

– Alla nya destillerier rider på de äldre destilleriernas framgångar. Vår inställning är att ta det bästa från de gamla anrika traditionerna och föra samman det med vårt moderna perspektiv, förklarar James.

Att irländsk whiskey är hett bland konsumenterna innebär både möjligheter och svårigheter för James och hans kollegor.

– Det finns många nya destillerier och alla kommer inte att lyckas. Framtiden kräver fokus på äkthet och integritet och bara för att irländsk whiskey är trendigt betyder det inte att man kan göra precis vad man vill.

Gindestilleriet An Dúlamán grundades 2017 strax utanför byn Carrick i Donegal och blev då det första destilleriet i området på över 175 år. James nöjer sig dock inte där. Tillsammans med Sliabh Liag Distillers är ett andra destilleri redan på gång, denna gång i den vackra byn vid namn Ardara och bägge destillerierna omges av samma dramatiska och mytomspunna landskap. Ardara Distillery förväntas vara i drift under 2021 och kommer att producera irländsk whiskey, både som singelmalt och i klassisk Pot Still-stil. Whiskeyn ska dubbel- och trippeldestilleras och smakprofilen är både fyllig, len och tydligt torvrökig.

Fram tills Ardara Distillery står klart och huserar färdig whiskey väljer Sliabh Liag att köpa in annan irländsk whiskey och själva blanda den prisbelönta smakprofil de vill att deras framtida egenproducerade whiskey ska ha. Så småningom kommer företagets ginproduktion flyttas från sin nuvarande plats i Carrick till den nya byggnaden i Ardara, och ett besökscenter med bland annat poitínmuseum, whiskeyprovningsbar och butik är också planerat.

– Det nya destilleriet har varit väldigt energi-
krävande. Jag är i själ och hjärta en kreativ best, meddelar James engagerat och resonerar vidare:

– Jag älskar att forma varumärkena till det jag tycker att de borde vara. Att skapa ovanliga kopplingar och faktiskt värde ur någonting nytt är rätt speciellt.

Foto: Sliabh Liag Distillers

Frida Birkehede var Allt om Whiskys stipendiat 2015 och åkte till Skottland för att välja ut ett fat Old Pulteney. Hon är från Skåne och driver till vardags bloggen Änglarnas Andel. Favoritwhiskyn är Caol Ila.