Euan Henderson – om nya rollen på Speyburn

Sedan 2022 seglar Speyburn Distillery under en ny destillerichef och hans lista över destillerierfarenhet är minst sagt diger. På ett eller annat sätt har Euan Henderson under åren arbetat med bland annat Balvenie, Aberlour, Tormore, Strathisla, Glenallachie, Glentauchers, Scapa, Longmorn, Glenlivet och Edradour. Pust. Men vad var det som lockade med just Speyburn och hur uppfattar Euan sin nya roll där, än så länge?

Foto: International Beverage Holdings Ltd

Speyburn grundades 1897 längs med vattenkällan Granty Burn. Lokalbefolkningen refererar traditionellt sett till destilleriet som ’The Gibbet’ (uttalat ’jib-it’) på grund av destilleriets nära läge till ’Cnock na Croiche’ som på engelska betyder ’hill of the gibbet’, där gibbet är ett gammalt ord för galge.

Efter nästan 22 år vid rodret hängde den förre destillerichefen på Speyburn, Bobby Anderson, upp rocken och meddelade under våren 2022 att han tänkte gå i pension. Strax därefter kungjorde ägarna, International Beverage Holdings Ltd, att man utsett en efterträdare, och då ingen mindre än Euan Henderson.

Euan Henderson

Efter att ha börjat sin karriär på Edradour för Allied Distillers, arbetade Euan för Chivas Brothers på bland annat Aberlour och Glenallachie i en mängd olika operativa roller innan han flyttade över till William Grant för att arbeta på deras Balvenie-, Kininvie– och Glenfiddich-destillerier.

Trots detta imponerande CV var Euan från början inte inställd på ett liv inom whiskybranschen.

– Jag har inte alltid velat arbeta inom whiskyindustrin, men jag är född och uppvuxen med whisky, eftersom min far hade en framgångsrik 40-årig karriär som destillerichef för The Glenlivet, Bladnoch, Ardbeg, Laphroaig, Edradour och St. George’s, för att nämna några, berättar Euan stolt.

Att arbeta i branschen känns numera som en självklarhet för honom, då han sedan barnsben är bekant med den något speciella miljön.
– När jag växte upp med min bror var destillerier våra lekplatser, och jag minns att jag hjälpte min pappa på Bladnoch Distillery när jag var nio år gammal och tvingades lyfta mäsktunnornas plattor för rengöring.

Trots att Euan följde med sin pappa till jobbet, drömde han om att arbeta med något helt annat.

– När jag var ung var jag intresserad av hantverk och design i skolan, och ville bli arkitekt, men min fars passion för whisky smittade verkligen av sig på mig och uppmuntrade mig till en karriär som känns som hemma, delger han.

Euan har vid det här laget jobbat med destilleriledning i tolv år, men det här är hans första officiella roll som destillerichef, något han är exalterad över.

– Det här är något jag har arbetat för hela min karriär. Min pappa gick tyvärr bort förra året, och jag vet att det skulle ha gjort honom riktigt stolt att veta att vår familj har en andra generationens destillerichef och att jag har följt i hans fotspår.

Även den mer geografiska aspekten av hans uppväxt är tydligt präglad av pappans yrkesval. Euan föddes i Aberdeen och bodde i Glenlivet i Moray under de första fem åren av sitt liv, sedan blev det en flytt till Bladnoch i sydvästra Skottland i tre år, innan han flyttade till ön Islay när han var åtta.

– Jag tillbringade större delen av mina skolår på Islay, som jag älskade, minns Euan med värme. Med tanke på hur de flesta tonåringar behandlar varje whiskyflaska inom en kilometers radie, är Euans första kontakt med livets vatten en ovanligt fin och städad sådan:

– Min första whiskyupplevelse var när jag fyllde 18 år. Min far gav mig en flaska Bladnoch 8 Years Old, buteljerad 1980. Det var den första singelmaltswhiskyn jag druckit, men jag önskar att jag inte öppnade den eftersom värdet på flaskan har gått upp! skämtar han.

Idag har Euan skaffat sig många nya whiskyupplevelser, och hans favoritdram är just nu »Speyburn Hopkins Reserve«.

– Den påminner mig om min barndom på Islay, som alltid hade en torvdoft från kölnans rök på destilleriet. Hopkins Reserve erbjuder vacker rökighet från att ha mognat på underbart torvrökiga fat. Det väcker så många glada minnen från min barndom.

När han inte tar sig en dram hemma ser hans två unga döttrar till att han håller sig sysselsatt. I övrigt är att restaurera bilar samt golf stora intressen, och Euan spelar gärna på olika banor över hela Skottland.

Som ny Distillery Manager på Speyburn Distillery är det Euans jobb att se till att kvaliteten på den nyproducerade spriten är av samma karaktär som Speyburn alltid har producerat, och det märks att erfarenheten från de olika destillerierna har satt sig i ryggraden.

– Jag kommer till jobbet klockan sju på morgonen, och det första på att-göra-listan är att kolla med operatörerna på det tidiga skiftet och justera allt som kan behövas. Sedan bär det av till kontoret för att kolla e-posten, redogör Euan. När morgonrutinen är avklarad behöver han stämma av med den assisterande chefen och kvalitetskontrollera nyproducerad new-make, för att efter det skeppa iväg det godkända destillatet till lagring. Dessutom finns det även utrymme för Euan att träffa whiskyälskare som gjort sig besväret att ha vägarna förbi destilleriet.

– Den senaste tiden har vi haft fler och fler besökare, vilket jag älskar. Jag tycker verkligen om att föra människor samman med hela Speyburn-upplevelsen, och att guida människor runt på destilleriet och berätta om vår historia, förklarar han engagerat.

Denna historia rymmer både anrika traditioner och modern innovation, allt för att få fram bästa tänkbara whisky.

– På Speyburn är vi stolta över att använda både traditionella och moderna metoder för whiskytillverkning, och jag tror att det också syns på vårt destilleri, menar Euan.

På Speyburn strävar man alltid efter att förnya arbetssätten genom ny teknik för att ta ansvar för destilleriets klimatavtryck. Man använder till exempel renare bränslen än tidigare och biprodukterna från produktionen fraktas till den närliggande CORDe-anläggningen i Rothes för att generera förnybar el, något Euan med kollegor är mycket stolta över.

När det gäller modernisering har man skrotat några äldre metoder för att kunna att arbeta mer hållbart och effektivt, men ändå behållit de element som ger whiskyn dess karaktär, som pannornas form, vattenkällan och så kallade “worm tubs” för att kyla ner spritångorna.

– Som med all slags tillverkning måste vi följa med tiden och dra nytta av ny teknik som hjälper oss att skapa en kvalitetsprodukt – även om den är avancerad, påverkar den inte kvaliteten. Kärnan av vår produkt är densamma som den var för 125 år sedan.

Hur är det då att, trots gedigen kunskap om hur ett destilleri ska drivas, axla en mantel som burits av någon annan under så lång tid?

– Efter att från unga år ha arbetat med allt från att ha varit lageranställd till destilleriledning, har jag fått ovärderliga verktyg genom åren. Det har gett kunskapen och självförtroendet för att utföra jobbet som destillerichef inom en bransch jag brinner så mycket för. Whiskydestillationsprocessen är konsekvent, dock har varje destilleri sitt eget unika sätt att arbeta. Jag älskar att träffa nya människor och att dela min passion för whisky med dem. Denna nya möjlighet på Speyburn låter mig verkligen göra det fullt ut, berättar Euan passionerat och fortsätter:

– Det kan vara skrämmande att gå in i ett så väletablerat team. Några av teamet på destilleriet har suttit på sina roller i mer än 30 år, så det har varit en stor förändring för dem. Med det sagt, har jag blivit välkomnad av varenda person här.

För Euans del innebär det också att ta över ett varumärke som under sina 125 år samlat på sig mycket historia.

– Det kan kännas som mycket press ibland, men det vi skapar idag är lika bra eller till och med bättre som vad det var då och vad det kommer att vara om flera år från nu. Vi skapar en kvalitetswhisky, och det är vår kärna, fastställer han men menar också att hans nya roll inte bara är en tjänst som alla andra, utan också har en stark koppling till vem han är som person, både då och nu:

– Jag ser inte det här som ett jobb – det är min passion. Jag är född och uppvuxen i branschen, och det är en stor del av vem jag är. Jag älskar att kunna driva och marknadsföra varumärket, att kunna få skapa något alldeles speciellt för framtida generationer att njuta av.

Frida Birkehede var Allt om Whiskys stipendiat 2015 och åkte till Skottland för att välja ut ett fat Old Pulteney. Hon är från Skåne och driver till vardags bloggen Änglarnas Andel. Favoritwhiskyn är Caol Ila.