Tasmanien – från paradis till fängelse

Istället för att bli det turistparadis den till stora delar är idag, förvandlade engelsmännen efter sin etablering den snart till »förvisningsort« 1803, och det fortsatte den att vara i femtio år. Det betydde å andra sidan att det hamnade väldigt många irländare och skottar där, som i och för sig inte destillerade någon whisky, men väl drack den. Trots en tydlig emfas på vin och öl gentemot omvärlden, så har det druckits tämligen avsevärda mängder whisky i Australien genom åren.

Lark Distillery

Bill Lark hette mannen som 1992 var den förste som sökte en destilleringslicens på Tasmanien sedan i slutet av 1800-talet. Man fick leta fram och damma av ett exemplar av Distillation Act 1901 och tänkte att den skulle kunna användas. Fast det var ett problem – ett mycket stort problem, 2?700 liter närmare bestämt. Det var den mäsk-kapacitet som angavs som minimum, vilket var långt ifrån Bills fyraliters kittelpanna. Men efter hjälp från regering och förvaltning ändrades förordningen och till slut fick Bill en »General Distiller’s Licence«. Idag har man en panna som tar 1?800 liter och en spritpanna på 500 liter, och man producerar tio till tolv hundralitersfat sprit i månaden i sitt eget destilleri  i Mt Pleasant strax utanför Cambridge, som i sin tur ligger strax utanför Hobart. Precis som de andra tasmanska destillerierna så använder man sig av öns eget korn: Franklin. De hämtar torv från en alldeles egen mosse (Brown Marsh Bog) och har dessutom ett eget tunnbinderi som tillverkar deras små (100 liter) ekfat, vilket enligt dem själva gör att deras femåriga whisky nått samma mognad som många andra åtta till tioåriga whiskies. 2007 vann de fyra medaljer vid International Wine and Spirits Competition. I Hobarts hamn ligger »Lark Distillery Cellar Door and Whisky Bar« och där anordnas provningar och källarturer, men man kan också slinka för en dram, en kopp kaffe eller lunch. Onsdag till och med lördagkväll har man också musikuppträdanden. Deras Lark Single Malt Whisky är dock bara en av deras produkter, där hittar man deras unika Tasmanian Bush Liquer som är en »tasmansk gin«. Det var Bills fru Lyn som 1996 använde sig av den inhemska bergspepparen (Tasmannia lanceolata) istället för enbär. Pepperberry Gin och Pepperberry Vodka är en utveckling av framgången med bergspepparen. Inte för inte kallas Tasmanien för »äppelön«, och det har de tagit fasta på för sin Apple Schnapps och Apple Liqueur. Slutligen gör man också en variant av Kirsch: Cherry Max.

Tasmania Distillery

1994 grundades The Tasmania Distillery och började sin verksamhet vid Sullivans Cove, som var platsen för de första brittiska bosättningarna, vilka senare förvandlades till staden Hobart, som är landets näst äldsta. The Tasmania Distillery började destillera 1995 och hann inom ett par års tid med att fylla 163 fat fram till 1999 då företaget fick nya ägare som destillerade ytterligare 629 fat fram till 2001, då de av okänd anledning lade ner verksamheten. Två år senare köptes hela rasket (de fyllda faten, den tämligen unika gamla Pot Still-kopparpannan från Charente och all annan utrustning) och flyttades till Cambridge, lite öster om Hobart. De återregistrerade namnet The Tasmanian Destillery och startade upp produktionen. Under den här tiden har den ursprungliga spriten hunnit förvandlas till whisky, och enligt vissa inte vilken whisky som helst utan en högst distinkt, orökig whisky med stora talanger. Kornet odlas i närheten och vattnet kommer från områden i närheten av det intilliggande Mount Wellington. Man använder sig inte av någon Chill Filtering och givetvis använder man heller inga färgämnen. The Sullivans Cove Single Malt buteljeras, etiketteras och försluts för hand. The Master Distiller heter Patrick Maguire, och är faktiskt ättling till en av de fångar som skeppades till Tasmanien från England. Han vårdar ömt sin Alembic Charentais Copper Pot från 1860.

The Nant Estate

Australiens enda »från korn till flaska«- destilleri i och med de egna odlingarna av Franklinkorn på egendomen. Den första Nant Single Malt är tänkt att lanseras sent 2011, men redan nu finns en Nant Double Malt, en blend av Nant och andra tasmanska single malt whiskies. The Nant Estate ligger tre kilometer utanför staden Bothwell, sju mil nordväst från huvudstaden Hobart. Egendomen är kulturminnesmärkt och har en kvarn som en gång byggdes av straffångar 1823 och som fortfarande används, både i sin ursprungliga funktion men också som destilleri. Restaureringen av de dryga tiotalet byggnaderna (samtliga kulturminnesmärkta) inleddes 2005 då Keith och Margret Batt köpte egendomen och avslutades i maj 2008. Bland nybyggnationer finns Atrium Lounge and Bar som kan erbjuda 200 whiskies (däribland en Ardberg 1965). Bortsett från whiskyn är Nant fortfarande ett jordbruk och man föder upp nötdjur (Angus) och lamm (Suffolk). Bortsett från The Nant Whisky Tour och The Nant Master Class arrangerar man också bröllop och konferenser, och klarar av upp till 500 gäster.

Hellyers Road Distillery

Australiens största single malt-destilleri, med en kapacitet på 200 000 liter alkohol om året. De producerar också Southern Lights Vodka och en likör. Deras Visitor Interpretation Centre är öppet dagligen och omfattar provningsbar, lougne och en restaurang. Det ägs helt och hållet av Betta Milk Co-Operative Ltd som grundades 1956. Whisky Tasmania Pty Ltd grundade man 1997 och destilleriet öppnade samma år på Tasmaniens norra västkust. Deras Original Pure Australian Single Malt är orökt och har mognat i fat av amerikansk ek. Besökare som ger sig ut på deras Whisky Walk får chans att själv buteljera och vaxförsegla sina egna flaskor.

… och kanske två till

Det fanns tills ganska nyligen också ett destilleri med namnet Small Concern Whisky, som dock numera är nedlagt, även om det går att få tag på deras Cradle Mountain Single Malt. Istället är två små andra destillerier på gång: Mackeys Distillery och Old Hobart Distillery, som kommer att lansera sin peated single malt inom tre år.