Längs den vilda sydkusten på Islay, där Atlanten slår in med oförsonlig kraft, ligger ett av Skottlands mest karaktärsfulla destillerier. Laphroaig – vars namn lär betyda »den breda dalen vid havsviken« på gaeliska – har under mer än två sekel byggt upp ett rykte om att deras whisky är kompromisslös, ärlig och djupt rotad i platsen den kommer ifrån – något som de med råge lever upp till.
Foto: Edrington / Laphroaig Distillery
Med en stil som polariserar – älskad eller hatad, sällan något däremellan – är Laphroaig ett namn som väcker känslor. Den torviga, medicinska och maritima stilen är en smakmässig signatur som känns igen omedelbart, och som har odlat en närmast kultliknande skara av anhängare världen över.
Men Laphroaig är mer än bara rök. Bakom den intensiva ytan finns lager av komplexitet, tradition och hantverk som formar varje butelj. För att förstå mer om hur detta ikoniska destilleri förvaltas och förnyas i dag träffade vi Calum Fraser, Master Blender på Beam Suntory, som ansvarar för både Laphroaig och systerdestilleriet Bowmore. I denna intervju berättar han om arbetet bakom kulisserna, fatens betydelse, utmaningarna med att balansera kraft och finess – och inte minst om en särskild utgåva: Laphroaig 10 Cask Strength Batch 17.
Laphroaig är kraftfull – det är essensen av vår stil
När Calum Fraser ska beskriva vad som särskiljer Laphroaig från andra whiskys på Islay kommer svaret snabbt.
– Om jag skulle välja ett enda ord vore det just kraftfull. Det finns en intensitet och en kompromisslöshet i spriten som gör att den alltid känns ärlig. Den är inte designad för att vara tillgänglig för alla – men för dem som älskar den, är den oersättlig.
Trots att Laphroaig och Bowmore ligger bara ett par mil ifrån varandra på Islay, är deras uttryck mycket olika. Fraser talar om Laphroaig som rå och direkt, medan Bowmore snarare är elegant och nyanserad. Förklaringen ligger till stor del i råspriten och i torven.
Vi blandar den inte för att vara exakt som föregående batch, men vi vill att den ska tala samma språk.
– Vi använder torv som skördas bara några hundra meter från destilleriet. Den är rik på havsmineraler och organiskt material, vilket ger spriten dess särpräglade medicinska rökighet. Fenolhalten i Laphroaigs new make ligger omkring 25 ppm, vilket är betydligt högre än många andra rökiga whiskys.
Laphroaig har historiskt sett haft en nära relation till amerikansk ek, särskilt first-fill bourbonfat. Fraser menar att dessa fat inte bara ger vanilj och sötma – de fungerar också som en akustikpanel för den kraftiga röken.
– Vi använder främst ex-bourbonfat för att inte tämja röken, utan för att ge den ett ramverk. Vaniljtonerna, kokos, lite citrus – de kompletterar spriten och gör att röken inte blir enbart aggressiv, utan mer inbäddad i en helhet.
Ett exempel på detta är Laphroaig 10 Cask Strength, en återkommande utgåva som buteljeras i fatstyrka och utan kylfiltrering. Fraser ser just den här serien som ett skyltfönster för vad Laphroaig är i sin mest nakna form.
– Med Batch 17, som släpptes 2024, ville vi visa hur det rena uttrycket från spriten i kombination med bourbonfaten kan leverera en whisky som både är våldsam och nyanserad. Det är Laphroaig utan skyddsnät – en upplevelse som inte ber om ursäkt.
Att bevara en så uttrycksfull stil kräver en rigorös kontroll över varje steg i produktionen. Fraser lyfter särskilt fram samarbetet med George Campbell, destillerichef på Laphroaig.
– Vi har ett nära, veckovis, samarbete där vi går igenom varje batch av new make. Den doftas och bedöms mot ett referensprov – det vi kallar vår gold standard. Det handlar inte bara om att röken ska vara rätt – utan att även alla de andra nyanserna, som fruktighet, syra och maltighet, stämmer.
Samma noggrannhet gäller för faten. Varje fat som anländer till Laphroaig inspekteras och doftbedöms innan fyllning.
– Vi måste vara säkra på att faten kommer att bära spriten rätt i årtionden. Vårt lager innehåller whisky som kommer att bli 30, 40, kanske 50 år gammal. Den processen börjar samma dag som de tomma faten levereras.
Cask Strength visar vad vi är kapabla till
När samtalet återvänder till Laphroaig 10 Cask Strength Batch 17, blir det tydligt att den här utgåvan spelar en särskild roll i Frasers arbete.
– Den är ett slags riktmärke. När vi provar äldre buteljeringar – som 18, 25 eller 30 år – är det ofta i relation till Cask Strength vi ser hur karaktären utvecklats. Den är vår referenspunkt, vårt hjärta.
Batch 17 buteljerades vid 58,5 procent och bestod uteslutande av bourbonfat. Doften präglas av jod, bränd ek och karamelliserad citrus. Smaken är intensiv, med torv, rökta mandlar, vanilj, saltvatten och pepprig hetta. Finishen är lång, kraftfull och gradvis torrare.
Fraser understryker att varje batch är unik, men alltid trogen stilen.
– Vi blandar den inte för att vara exakt som föregående batch, men vi vill att den ska tala samma språk. Batch 17 är kanske något mer polerad än exempelvis Batch 10 eller 11, men den saknar inte muskler.
Trots den fasta kärnan är Laphroaig inte ett destilleri som står still. Fraser berättar om ett pågående arbete med fatinnovation, där nya utgåvor testas i liten skala. Det kan handla om spanska sherryfat, vinfat eller mindre quarter casks.
– Quarter Cask är ett bra exempel på hur vi kan lyfta fram spriten på ett nytt sätt utan att kompromissa. Den ökade kontakten med träet ger mer krydda, mer struktur – och ändå känns det som Laphroaig.
Ett annat exempel är Laphroaig 10 Sherry Oak Finish, där bourbonlagrad sprit fått efterlagras på oloroso-fat från Jerez.
– Det ger en rikare, rundare smakprofil – mer sötma, torkad frukt, nötighet – men utan att röken går förlorad. Just balansen mellan fatpåverkan och spritens identitet är nyckeln.
Hur förändras då Laphroaig med tiden? Fraser beskriver det som en resa från ungdomlig intensitet till mogen komplexitet.
– 10-åringen har gröna äpplen, citrus, vanilj och den där klara röken. När du kommer upp till 25 eller 30 år får du en annan fruktprofil – mer tropisk frukt, torkade bär, en oljighet och en slags lyxig textur. Men röken finns kvar. Den är inte lika dominant, men den är där som en ryggrad.
Quarter Cask är ett bra exempel på hur vi kan lyfta fram spriten på ett nytt sätt utan att kompromissa.
Att blanda Laphroaig är ett arv – och ett ansvar
För Fraser handlar arbetet med Laphroaig inte bara om smak, utan också om respekt. Han talar om de tidigare Master Blenders som format destilleriets uttryck och om vikten av att föra traditionen vidare.
– Vi arbetar med whisky som lades på fat för decennier sedan, och vi lägger whisky på fat som kommer användas långt efter att vi slutat. Det är ett långsiktigt hantverk, nästan filosofiskt. Du förvaltar någons vision – och skapar samtidigt något för nästa generation.
Våra fans är vår kompass – de hjälper oss att utvecklas
Ett särskilt ansvar känner Fraser gentemot Friends of Laphroaig, det globala nätverk som sedan 1994 gett fans möjlighet att bli delägare i en liten bit av Islay. För Fraser är det mer än ett PR-verktyg – det är ett levande samtal.
– Jag lägger alltid in Laphroaig-dagen på Feis Ile i min kalender först. Att stå framför hundratals hängivna fans, från Skandinavien, Tyskland, USA, Australien – det är både ödmjukande och inspirerande. Vi får återkoppling, vi får nya idéer, och vi blir påminda om varför vi gör det vi gör.
Ett destilleri med rök i blodet
Laphroaig är ett destilleri som inte ber om ursäkt för sin stil. Under Calum Frasers ledning fortsätter det att utvecklas med små, men avgörande steg – alltid med trohet till sitt ursprung. Oavsett om det handlar om en ny Cask Strength-batch, ett sherry-finish-experiment eller en 30-årig jubileumsutgåva är målet detsamma: att buteljera platsen, människorna och historien i varje flaska.
Och för den som vill förstå vad Laphroaig egentligen handlar om finns få bättre vägar in än just Laphroaig 10 Cask Strength. I Batch 17 möts rå kraft, hantverk och tradition – en ofiltrerad bild av vad Islay kan vara när den får tala med sin egen röst.
