Namnet Marie-Galante går tillbaka till upptäcktsresornas tid. När Christofer Columbus seglade genom Karibien år 1493 namngav han ön efter ett av sina tre fartyg, Maria Galanda. Det var en hyllning till skeppet som burit honom över Atlanten och kanske också till havets egen obändiga kraft. Sedan dess har ön burit detta namn, något förvrängt genom århundradena till det nuvarande Marie-Galante.
Marie-Galante är liten, bara drygt 150 kvadratkilometer, men för den som söker rommens ursprung och själ bär den en tyngd som få andra platser i Karibien kan mäta sig med. Ön är en del av den franska ögruppen Guadeloupe och delar därmed samma status som franskt departement, vilket betyder att EU:s regler gäller, liksom appellationssystemet AOC för rom. Men i Marie-Galante handlar allt mindre om byråkrati och mer om stolthet. Här tillverkas nästan uteslutande rhum agricole, rom gjord på färsk sockerrörsjuice i stället för melass, en tradition som rotats djupt i den franska koloniala kulturen sedan 1800-talet.
En ö formad av sockerrör
Redan på 1600-talet odlades sockerrör på Marie-Galante, och under 1700-talet fanns över hundra små sockerbruk. I dag återstår bara ett fåtal aktiva destillerier, men dessa bär arvet med en nästan religiös hängivenhet. De tre stora namnen Bielle, Bellevue och Poisson (som gör Père Labat) ligger som tysta vittnen om en tid då varje dalgång hade sin egen kvarn och sina egna pannor.
Det första man möts av när man närmar sig ett destilleri här är doften. Söt, frisk och grön, doften av pressad sockerrörssaft. På Marie-Galante skördas rören fortfarande för hand och pressas omedelbart efteråt för att saften inte ska börja jäsa för tidigt. Det är ett hantverk med precision i varje led: jäsningen sker under kort tid för att bevara friskheten, destillationen görs i kolonnpannor av fransk typ och slutprodukten vilar sällan länge på fat. I stället får den tala direkt ur källan, som rhum blanc, en klar, oförfalskad dryck som bär smaken av själva landskapet.
Rhum blanc – en levande tradition
Till skillnad från många andra romproducerande öar är det just den vita rommen som är stoltheten på Marie-Galante. Här handlar det inte om sötma eller karamelliserad ek utan om renhet och karaktär. De lokala versionerna buteljeras ofta vid högre styrkor, 59 procent är något av en standard, och dricks både rent och i den klassiska guadeloupesiska ti’ punch, där endast lime och lite sockerrörssirap adderas.
En välgjord rhum blanc agricole från Marie-Galante bär en tydlig terroir: mineralitet från den kalkrika jorden, en grön friskhet från nyklippt rör och en antydan till havets sälta. Det är därför som öns rom ofta beskrivs som den mest äkta i hela Karibien, den som står närmast sockerrörets hjärta.
Tre destillerier, tre karaktärer
På Domaine de Bellevue reser sig destilleriets vita väderkvarn som ett landmärke och den gamla ångmaskinen driver fortfarande pressarna. Deras rom är stram, med nästan metallisk skärpa, ett destillat som talar med rak röst. Hos Bielle, som ligger i en grönskande sluttning med utsikt mot havet, görs både traditionell rhum blanc och lagrade varianter som vilar på fransk ek. Här finns en större mjukhet, en antydan till sötma utan att förlora den rena linjen. Père Labat, framställd av Poisson-destilleriet, är däremot något vildare, kraftfull, aromatisk och med en ton av krossade örter.
Gemensamt för dem alla är tron på det naturliga. Inga tillsatser, inga smaktillskott, inga kompromisser. Varje liter rom speglar marken, klimatet och människorna som arbetar den.
Livet på Marie-Galante
Att resa till Marie-Galante är som att kliva ur tiden. Här finns inga stora hotellkedjor eller nattklubbar. Vägarna är smala och utanför de små byarna Grand-Bourg, Capesterre och Saint-Louis möts man mest av tystnad och vindens sus i sockerrören. De lokala invånarna är stolta över sin ö men också vaksamma mot alltför mycket förändring.
Rommen är inte bara en exportvara utan en del av livet självt. Den används i medicinska tinkturer, i matlagning, i högtider och ceremonier. Den delas vid bröllop, vid begravningar och på söndagar i skuggan av ett mangoträd.
En kultur som står emot tiden
Marie-Galante är på många sätt ett motstånd, mot industrialisering, mot anonymisering, mot idén att all rom måste följa en internationell mall av söt och ekpräglad smak. Här står man fast vid en fransk-karibisk tradition där ursprung och hantverk betyder allt.
För den som söker rommens innersta väsen är ett besök på denna lilla ö något av en pilgrimsresa. Inte för att hitta lyx eller stora anläggningar, utan för att återupptäcka det enkla och sanna.
När solen går ned över sockerrörsfälten och doften av nypressad saft ligger kvar i luften känns det som att hela ön andas i takt med destilleriernas gamla maskiner. Marie-Galante är kanske inte platsen där nya trender föds, men det är utan tvekan platsen där rommens själ bevaras.
Och just därför fortsätter världen att blicka hit, till den lilla runda ön i Karibien som med stilla envishet bevarar smaken av det förflutna.
