Magnus Fagerström – Att samla whisky i en ny tid

Det finns ett ögonblick i nästan varje samlares berättelse när något skiftar. För Magnus Fagerström kom det i form av en flaska Lagavulin 16 på 90 talets slut. Den stod där som ett test lika mycket som en dram. Han trodde inte att whisky var hans grej, han hade redan gett den domen efter några rumsvarma glas Johnnie Walker Red på konferenshotell. Men nyfikenheten vann. Han köpte, öppnade, och plötsligt fanns en ny karta att läsa.

Sedan dess har Magnus rört sig genom whiskyvärlden som en person som inte gör saker halvhjärtat. Resebyrååren som gav honom flygplatsflaskor och doften av taxfreehyllor. De tidiga Köpenhamnsmässorna runt millennieskiftet, när entrén var dyr men glasen gratis och man kunde prova sig fram till sin egen smakkompass. Symposionåren där han byggde importkataloger och lärde sig vad som gör ett fat levande. Provningarna, köksbordet som blev klubb, klubben som blev landsomfattande och numera också digital, med medlemmar som kopplar upp från Kiruna, Helsingfors och vardagsrum i Stockholm. Allt det där ligger i bakgrunden när han pratar om samlande i dag, och det gör hans råd ovanligt jordade.