När beskedet kom om att den skotske folkmusikern, poeten och whiskyförfattaren Robin Laing gått bort, 72 år gammal, spreds sorgen snabbt genom både musik- och whiskyvärlden. För många var han mer än en artist. Han var en berättare i ordets djupaste mening, en röst som band samman Skottlands kulturella arv med dess kanske mest mytomspunna dryck.
Edinburghfödde Laing var under flera decennier en självklar gestalt i den skotska folkmusikscenen. Men parallellt med musiken växte en annan gärning fram. Han blev en av de mest profilerade förmedlarna av whisky som kultur, historia och poesi. Det var inte bara smaker och fattyper som intresserade honom, utan människorna, landskapen och berättelserna bakom varje destillat.
The Whisky Bard
Smeknamnet The Whisky Bard följde honom genom hela karriären. Hans sånger och dikter kretsade ofta kring Single Malt Whisky och de myter, legender och personligheter som omger destillerierna. Med humor, värme och språklig precision lyckades han göra något som få andra: att gestalta whisky i konstnärlig form utan att förlora respekten för hantverket.
Under nära tre decennier var Robin Laing en del av The Scotch Malt Whisky Societys provningspanel. Där bidrog han inte bara med sin sensoriska kompetens utan också med fantasi och språk. Många av sällskapets mest minnesvärda fatnamn och provningsnoter bar hans signatur. I ett av sina avskedsord skrev sällskapet att han varit en del av deras väv sedan de tidiga åren, då han uppträdde med sina whiskysånger i The Vaults redan i början av 1990-talet.
John McCheyne, Master Brand Ambassador för sällskapet, uttryckte sin sorg och betonade Laings betydelse för allt som rör Skottland: musiken, orden och whiskyn. Många kommer, som han konstaterade, att höja ett glas till minne av Robin Laing och låta hans musik tala vidare.
En självklar röst på Islay
Också Fèis Ìle, den årliga festivalen på Islay, hyllade honom som en långvarig vän och supporter. Under otaliga festivalkvällar fyllde han salar med skratt, igenkänning och sång. Hans förmåga att med skärpa och värme beskriva Islays destillerier, deras karaktär och deras människor gjorde honom till en naturlig del av festivalens identitet. På senare år var han ett uppskattat inslag under Folk Night och höll även egna konserter inom ramen för festivalen.
Även Stonehouse Folk Club och andra aktörer inom den traditionella musikrörelsen i Skottland har vittnat om hans betydelse som inspiratör och förkämpe för låtskrivarkonsten. Han var med och grundade lokala initiativ för att främja traditionell musik och låtskrivande och lämnade därmed avtryck långt utanför whiskyns kretsar.
Ordens och smakens brobyggare
Det är lätt att tala om whisky i tekniska termer: first fill och refill, hogshead och sherry butt, fenolhalter och fatstyrka. Robin Laing rörde sig obehindrat i den världen. Men hans bidrag låg någon annanstans. Han påminde branschen om att whisky inte bara är ett destillat, utan en berättelse. Att varje fat bär på minnen av plats, tid och människor.
I en tid då mycket i dryckesvärlden riskerar att reduceras till lanseringsdatum och poängskalor stod Laing för ett annat perspektiv. Han förenade sensorik med kulturhistoria, humor med djup respekt. Hans sätt att skriva provningsnoter och namnge fat visade att fantasi och precision inte är motsatser, utan kan förstärka varandra.
Robin Laing efterlämnar hustru och familj, men också ett omfattande konstnärligt arv. Hans sånger, böcker och texter kommer fortsatt att leva i både konsertsalar och provningsrum. För whisky-Skottland är hans bortgång en påminnelse om hur nära sammanflätade musik, berättande och destillationskonst faktiskt är.
