Det vore fel att säga att han tog ölvärlden med storm. De som provade hade svårt att förlika sig med detta disiga, aromatiska öl, som var så långt från den krispiga lager de var vana vid, och det krävdes både tid och tålamod av Rob innan de lärde sig uppskatta detta disiga witbeer. Nu är det närmast en klassiker, som bara under förra året sålde i närheten av 30 miljoner flaskor.
Men även om Allagash White är en viktig del av bryggeriets framgång är det bara en av de många historier – och öl – som tillsammans formar berättelsen om Allagash Brewing, ett bryggeri som i år firar trettioårsjubileum. En sådan historia, som säger mycket om bryggeriet, är deras pilotprogram, som Rob förklarar så här:
– Vårt pilotprogram uppmuntrar alla som jobbar här, oavsett hur länge de jobbat, eller vad de jobbar med, att lämna in idéer på öl. Bara under det senaste året bryggde vi runt 100 olika pilotöl på vårt 50-liters bryggeriverk. I de experimenten har vi använt allt möjligt; angelikarot, mexikansk kanel, mältat ris, päron som skördats i trädgården hos en av våra anställda och mycket annat. De försöken, och de okonventionella ingredienserna, säger mycket om vad vi är för slags bryggeri.
Bara under det senaste året bryggde vi runt 100 olika pilotöl på vårt 50-liters bryggeriverk.
Dessa pilotöl letar sig sällan ut på marknaden, men alla katalogiseras noggrant och även om just den batchen inte var helgjuten kan det finnas enstaka drag som kan komma till bruk i framtida öl. Det här är också en del av Allagashs personalpolitik, att uppmuntra nyfikenhet och initiativförmåga, samtidigt som man vill vara en god arbetsplats som erbjuder föräldraledigt, uppmuntrar vidareutbildning och ger betald ledighet för volontärarbete, bland mycket annat.
Men ölbryggningen på Allagash är inte alltid ett resultat av inspirerad planering och noggrann katalogisering. En del öl bara händer, för att saker är på rätt plats vid rätt tid och för att det finns en nyfikenhet som måste stillas, som historien bakom Curieux.
– Det var någon gång år 2004 som flaskorna till vår Tripel, ett traditionellt gyllene öl i belgisk stil, var försenade. Vi råkade ha några bourbonfat liggande, för vi visste inte vad vi skulle ha dom till. Så vi bestämde oss för att lagra denna Tripel i faten, bara för att se hur det skulle bli. Det blev Curieux, än idag vårt mest omtyckta fatlagrade öl, med fint balanserade noter av vanilj, kokos och ek som vilar ovanpå de belgiska estrar man kan förvänta sig av en Tripel.
Det var inte långt därefter som Rob reste till Belgien tillsammans med en handfull amerikanska bryggare, och för att göra en lång – och sannolikt rätt munter – historia kort: det bestämdes att man skulle installera ett kylskepp hemma i Maine, så man kunde brygga traditionellt spontanjäst öl i belgisk stil. Ett skjul byggdes, ett kylskepp tillverkades och Rob och bryggmästaren Jason skred förnöjt till verket.
Ur detta uppstod en vild bukett av suröl som inspirerats av belgisk Lambic, som till exempel Coolship Camerise, Coolship Resurgam, Ghoulschip och många fler som dessvärre för oss skandinaver bryggs i små batcher och sällan lämnar bryggeriet.
Men betydelsen av dessa öl är långt större än produktionen, som de själva skriver på sin web: »Även om den öl som produceras i kylskepp är mindre än en procent av hela vår produktion, så är själva ölet en mycket större del av vilka vi är«.
Det är också en koppling till platsen där de har sin verksamhet, eftersom mycket av den frukt som används odlas på gårdar i närheten, precis som mycket av humlen och malten. Mer än en tredjedel av den malt som används i bryggeriet kommer från små gårdar som drivs av familjer runt om i Maine, på så sätt stöttar man lokalsamhället, samtidigt som man undviker långa transporter. Den här kopplingen går åt båda hållen, det som bryggeriet hämtar från lokalsamhället försöker man också ge tillbaka, ofta genom olika former av välgörenhet eller genom att stötta olika miljöprojekt.
Så med Allagash White som stillsamt jäser i bakgrunden och svarar för runt 80 % av produktionen är det ofta dessa fruktiga, ekiga suröl som får rubrikerna, och kanske det som menas med det citat som någon kritat på dörren till lokalen där Curieux vilar i sina fat: ‘Innovation: Att hela tiden tänja på gränserna för öl och för oss själva’.
Fast även om Allagash White står för lejonparten av produktionen tas det på inget sätt för givet, utan övervakas och provas ständigt för att kompensera för små variationer i råvarorna, allt för att hålla ölet precis där det ska vara. Det tog trots allt nästan ett år – och en hel del öl i avloppet – innan han till slut kom fram till det recept som gäller än idag, trettio år senare: havre, mältat och omältat vete och en egen blandning av koriander och skal av apelsiner från Curacao.
Foto: Mat Trogner C/O Allagash Brewing Company
